I går skrev GA om vinterfastlänningen Per Persson, som behandlats för lunginflammation men nekades kontrollröntgen på Gotland.
Tydligen är det lättare för en EU-medborgare än för en fastlänning att få icke akut vård på Gotland. Tydligen är Sveriges förpliktelser mot EU:s medborgare starkare än mot svenskarna.
Tydligen räknas förlossningar som akut vård, trots att man i förväg vet att de kommer att äga rum. En sådan tur! För det vore väl inte kul att sätta sig och vänta på färjan när vattnet går.
Jag förstår önskan att korta vårdköerna. Men att avvisa folk som behöver hjälp, att tvinga dem till långa inrikes resor för enkla vårdinsatser, det är inte rimligt.
Det är en viktig förutsättning för besöksnäringen, att besökare som är skrivna någon annanstans kan få vård på Gotland. Även planerad vård.
Men än viktigare än besöksnäringen är medmänsklighet och respekt för medborgarna.
Landsting och kommuner må ha sina interna gränsdragningsproblem om vem som ska göra vad och vem som ska betala. Men medborgarna ska i görligaste mån slippa konsekvenserna av sådana teknikaliteter. De ska slippa sex timmar på färjan, slippa en och en halv timme i färjekö och slippa ett okänt antal mil på fastlandet för ett ingrepp eller handgrepp som kanske bara tar några minuter.
Om inte landstingen förmår att ge vård åt varandras skattebetalare, ja då får vi väl ta och avskaffa landstingen.