Kommer ni ihåg hur det lät om höghuset på Snäck? Vilken styggelse "skyskrapan" skulle bli? Vilket hot mot världsarvsstaden som höghuset utgjorde? Då det begav sig påpekade jag att det planerade höghuset skulle ligga längre från innerstaden, än Kaknästornet gör från Gamla stan i Stockholm.
Hur blev det? Nyss var det Medeltidsvecka. Jag tvivlar på att forntidsentusiasterna störde sig på höghuset i någon nämnvärd utsträckning. Om de alls lade märke till det. Det var för övrigt väldigt länge sedan jag överhuvudtaget hörde någon klaga över höghusets existens.
Det kan bero att debatten tenderar att försvinna när vi ställts inför ett fullbordat faktum. Huset står där det står, oavsett vilka invändningar någon reser emot det.
Det kan också bero på att det verkligen inte framstod som något hot mot stadsbilden, när det väl var byggt. De upphetsade negativa känslorna svalnade.
I närheten av kusten söder om Visby lär det inte bli några nybyggen. Alliansen ville bygga nära Södra hällarna, väster om vägen mellan Vibble och Visby. Men den rödgröna majoriteten har ägnat en mandatperiod åt att omöjliggöra sådana framtidsplaner, genom att göra hela området – från havet över klintkanten och ända bort till vägen – till naturreservat.
Regeringen beslutade i går att inte ta upp det överklagande av naturreservatet, som länsstyrelsen tidigare avvisat. Det kom inte som någon överraskning. Tvärt om. Men det var ju något av ett sista halmstrå som brast för dem, som ser ett värde i en försiktig exploatering i kanten av området, för att skapa utrymme för nya bostäder och nya attraktiva boendemiljöer i Visby.
Norr om Visby hände saker i en annan markfråga. Det var regionstyrelsens arbetsutskott som sade ja till den uppgörelse som två förhandlingsmän tagit fram för att lösa konflikten om Snäcks Camping. Regionen får slanta upp tolv miljoner kronor – om även regionstyrelsen och fullmäktige ger klartecken – men återtar i så fall också kontrollen över området.
Jag vet att det pågår en planprocess – igen – men kanske finns det anledning att ta ett steg tillbaka och fundera mer förutsättningslöst över områdets framtid. När en väg till utveckling är stängd kanske man kan öppna en annan.