Är Carin Götblad rätt för Gotland?
Foto: Yvonne sell / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men är det bra för Gotland att få Carin Götblad tillbaka? Jag är inte så säker på det.
Till att börja med är det långtifrån självklart att man får en bättre förvaltning när man flyttar ansvaret längre bort. Många gånger är det faktiskt precis tvärt om. Just centraliseringen inom polisväsendet, där polisen avlövas lokalt och växer på läns- och riksnivå, framhålls ofta som en delförklaring till den svenska polisens problem.
Men jag tror inte heller att Carin Götblad har den syn på uppdraget som jag anser att en polischef skall ha.
Polisförbundet kritiserade polisens arbetsmetoder i en debattartikel i Dagens Nyheter i lördags. Förbundet hävdade bland annat att man använder fel mått för att avgöra om man är framgångsrik eller inte. Dessa mått leder, menade man, till att polisen jagar medelsvensson för att fylla sin kvot på ingripanden, istället för att koncentrera sig på exempelvis grov organiserad brottslighet.
Som jag ser det har polisförbundet både rätt och fel. Förbundet hänvisar till New York-modellen men verkar inte riktigt ha viljan att ta till sig vad den går ut på. I New York-modellen är det grundläggande att man bekämpar och beivrar även små brott, vardagsbrotten. Och svensk polis är redan i dag ofta mycket snabb att avskriva den typen av utredningar. Bara en liten del av exempelvis bilinbrotten klaras upp.
Nå, men Carin Götblad ges också möjlighet att i en separat intervju kommentera polisförbundets kritik. Då säger hon bland annat:
- Det här är en diskussion vi fört med rikspolisstyrelsen de senaste åren och jag upplever nog med den nya ledningen att det blivit ett förändrat synsätt.
- Jag har förståelse för kritiken som liknar den som vi själva fört fram.
Hon är länspolismästare i Stockholm. Ändå låter Götblad som ett offer för omständigheterna. I själva verket har hon givetvis själv ett betydande inflytande. Om hon väljer att använda det. Och i verkligheten har hon givetvis ett betydande ansvar. Och det vill hon inte ta.