Avregleringar och omregleringar får inte alltid ett idealiskt utfall. Förändringen av elmarknaden har exempelvis varit bra på många sätt, men när lägenhetsinnehavare betalar mer för sina abonnemang än för elen de förbrukar, så visar det ju på en i ett viktigt avseende mycket skev maktbalans mellan leverantör och konsument.
Apoteksmarknadens omreglering tycker jag däremot är försvarbar i sin helhet. Apoteken och dess varor har blivit mycket mer tillgängliga för konsumenterna. Enklare receptfria läkemedel finns nu även i andra typer av butiker. De befintliga Apotekens öppettider har ökat väsentligt. Och Apoteken har blivit 40 procent fler sedan 2009.
Det fanns en farhåga om att glesbygdsapoteken skulle läggas ner efter omregleringen. De farhågorna har tack och lov inte förverkligats. Nyhetsbyrån TT rapporterade i april i år att bara tre apotek har tvingats slå igen sedan omregleringen.
Strax därefter skrev Sveriges Apoteksförening i ett pressmeddelande:
"TT kunde här om dagen rapportera att glesbygden klarat sig bra genom omregleringen och att det är en myt att apotek i glesbygd skulle vara särskilt olönsamma. Tittar man på de som enligt SKL klassas som glesbygdskommuner finns det exakt lika många apotek i dessa i dag som det fanns för fyra år sedan."
Så apoteksreformen har slagit väl ut. Det innebär ju tyvärr inte att exempelvis apoteket i Roma är i säkerhet. Men hur säkert hade apoteket varit, som en del av en statlig monopolist?
Är det inte intressant att apoteket i Roma, som verkar på konkurrensutsatt marknad, planerar för en fortsatt framtid på orten. Medan Region Gotlands politiker och tjänstemän funderar på om inte vårdcentralen borde läggas ner. En vårdcentral som för övrigt ett privat vårdföretag en gång uttryckte intresse för att ta över.