Nu har domen fallit för de två journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson.
Etiopiska regeringen tycks vilja statuera något slags exempel genom att utöver det inlaga intrång de erkänt, också döma dem för terroristbrott. Den 27 december meddelas straffet och den etiopiska åklagaren yrkar på mellan 15 och 35 års fängelse. Hur bör Sverige fortsättningsvis bäst agera?
Sverige har från regeringens sida ställt upp både för två medborgare och för yttrandefriheten. Ändå kritiseras hanteringen av Journalistförbundets (SJF) ordförande Jonas Nordling som säger att "det är en katastrof för Johan och Martin men också för journalistiken och den svenska regeringen".
Man kan hålla med om de två första punkterna. Men till skillnad från vad Nordling antyder har regeringen både bistått de åtalade för att underlätta i en svår situation, och utnyttjat sina diplomatiska resurser, enskilt och tillsammans med andra, för att påverka Etiopien.
Sverige har uppträtt tydligt. Både statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och utrikesminister Carl Bildt (M) var i går snabba med att visa sitt och regeringens deltagande. Man ser allvarligt på den fällande domen. Regeringens ståndpunkt är att Schibbye och Persson var i landet på journalistiskt uppdrag. Analys av domslutet och situationen görs och den etiopiska regeringen kontaktas i ärendet.
Alltsedan svenskarna greps har det funnits två motsägande berättelser. Å ena sidan att vi här har två erfarna journalister besjälade av sitt uppdrag att beskriva verkligheten, och när det inte går lagligen, som i fallet Etiopien tar man sig in ändå, och med hjälp av aktörer som möjligen är suspekta.
Den andra berättelsen är att de här två svenska medborgarna får skylla sig själva för den svåra belägenhet de försatt sig i.
Men regeringen har uppträtt som om både det ena och det andra är ovidkommande.
Visst har den omständigheten att det handlar om journalister, och rätten till yttrandefrihet varit en viktig faktor - andra yrkeskategorier skulle inte få samma uppmärksamhet. Men det viktiga är att regeringen sett att här handlar det om två medborgare, som har rätt till och behöver stöd.
Det lär de behöva även framöver. Ty spåren förskräcker.
I Etiopiens grannland Eritrea sitter sedan många år Dawit Isaak, inte för att han som journalist slog följde med upprorsmän, utan för att han stod för yttrandefrihet.
Martin Schibbye och Johan Persson har trots allt större chans att återfå sin frihet. Etiopien är ju inte riktigt som Eritrea. Sverige, dess regering och dess opinionsbildare måste fortsätta att agera klokt och konsekvent.