Socialdemokraterna i fullmäktige markerade ganska tydligt i går att de inte direkt brinner för att göra reservat av Södra Hällarna. Inte en enda socialdemokrat talade för förslaget. Det gjorde däremot Cecilia Nygren (MP) och det gick inte ta miste på hennes ärliga och uppriktiga engagemang. Men argumenten som var menade för att vi andra skulle förstå det vackra och välmenande blev, i alla fall för mig, bara provocerande och gav ännu starkare bevis för att frågan är ideologisk snarare än pragmatisk.
Reservatet ska bli som ”ett Gotland i miniatyr”. Här ska lamm beta och här ska alla få se ett smakprov på vad Gotland har att erbjuda.
För det första behöver vi inget ”Gotland i miniatyr” på gångavstånd från Visby.
Originalet ligget där bortanför, fullt tillgängligt för alla, utan vare sig ledstänger eller reservatsföreskrifter.
För det andra: betande lamm? Har någon i Miljöpartiet någon som helst kunskap i lammskötsel? Ska lammen dresseras att inte äta de rödlistade arterna som finns i området? Genomgå stressterapi så de inte bryr sig om rastande hundar? Tänker man stängsla in hela klabbet? Tillgänglighet någon?
Området som Gotland sedan länge suktat efter men inte kunnat använda på grund av att det varit täckt av Försvarsmaktens kamouflagefärgade filt har nu fått en ny våt, maskrosmönstrad och stickig filt över sig.
Miljöpartiet har ett genuint engagemang för miljön. Inte tu tal om saken. Men att deras lösningar är problemorienterade istället för lösningsorienterade står mer och mer klart. Reservat och förbud. Som för att befästa detta diskuterades i går på riksplanet ett annat Miljöpartiförslag: för att minska konsumtionen ska vi införa köpfria söndagar!
Som om det handlar om NÄR vi handlar och inte VAD. Som att inte okynneskonsumtionen är större när vi är stressade och ska hinna handla efter jobbet innan vi åker hem?
Det som inte är trasigt behöver inte lagas. Och är det hål i strumpan lagar man den inte genom att sy till hålet där man stoppar in foten.
Skillnaden mellan nuvarande majoritet och den förra är framför allt hur man tacklar sitt ansvar. Åke och hans rödgröna vänner åker med, det får bli som det blir.
Till och med under debatten om delårsrapport och förutsättningar för budget för Region Gotland ville man lägga över ansvaret på oppositionen: Vad hade oppositionen egentligen gjort för att se till att underskotten stoppats?
Men när det handlar om att se till att fattade beslut om stopp-paket efterlevs finns inte ”nån annan” att skylla på.
Det faller tillbaka på ledarskapet och där ska ansvaret också ligga.
Som det ser ut nu vill ingen i den rödgröna majoriteten ta i detta ansvar ens med tång.