Lanthandeln i Garda tvingas slå igen.
För ett par år sedan tog de nya ägarna över efter att Garda-Lau handelsförening haft problem att få butiken att gå runt under många år.
Allt såg ljust ut och i bygden var man glad över att slippa bli av med sin lanthandel.
Men kunderna svek trots allt och nu tvingas man slå igen butiken.
Det finns många aspekter i denna händelseutveckling som på intet sätt är unik för Garda.
Många jobbar på annan ort och passar på att handla i mer välsorterade butiker som också ofta har ett helt annat prisläge. Det är fullt förklarligt samtidigt som det inte går ihop med mångas krav på bibehållen service på landsbygden.
Den kompletteringshandel som görs i lanthandeln räcker inte för att upprätthålla ett bra utbud vilket leder till ännu färre kunder. Kan man inte lita på att färskvarorna är färska och att det finns den sorts kaffe man vill ha så väljer man till slut helt bort att handla lokalt.
Det är helt naturligt och blir en ond cirkel med ganska förutsägbart slut.
I regionens långsiktiga arbete har man pekat ut ett antal orter dit den offentliga servicen ska koncentreras. Det är bra att det finns en förutsägbarhet och plan för landsbygdens service, även om det alltid finns de som tycker att de utpekade serviceorterna borde bytas ut mot andra.
Varje neddragning av service är såklart negativ och beklagansvärd, men om inte underlaget finns så kan man inte upprätthålla verksamhet, vare sig kommunal eller privat.
Bor man på landet har man i grunden rätt till samma service som i tätort, man betalar lika mycket i skatt. Däremot måste man acceptera att samhället ser annorlunda ut på landsbygden än i tätort.
Och i tätort måste man också inse att det kan vara värt att samla resurserna på ett ställe där för att säkra pengar till verksamhet på landsbygden där man har mycket längre avstånd.
Visst var det till exempel en försämring när man la ner vårdcentralen på Gråbo - som dessutom var en mycket väl fungerande vårdcentral - men att påstå att avståndet till Korpen var oöverstigligt blir lätt löjeväckande när man jämför med någon som bor i Sundre och måste åka med sitt sjuka barn till Hemse för att träffa doktorn.
En trygghet där jag tycker det är helt oacceptabelt att göra försämringar är tillgången till snabb hjälp vid olyckor, akut sjukdom eller brand. Att det så sällan händer olyckor eller uppstår bränder får aldrig vara en orsak att dra ner på denna trygghet.
Vill man däremot ha en lanthandel nära där man bor tycker jag att man kan ställa krav på eget ansvar att också handla där. Ingen handlare med självbevarelsedrift borde neka kunderna att anpassa utbudet efter efterfrågan.