Ansvar för barn kan inte delegeras
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är tung läsning. Barn är ofta hjälplösa inför sina omständigheter. Oskyldiga till sin belägenhet. När de drabbas drabbar det även oss. Det är liv som blir stukade från början.
Hur tar vi hand om barn som råkar illa ut här i Sverige? Som kommer från trasiga eller upplösta hem och fått en tuff start i livet?
Ja, här är givetvis skyddsnätet bättre. Fattas bara annat. Vi har inga gatubarn. Men det innebär inte att det inte finns brister. I GA i går kunde man läsa om hur familjehemsvården på Gotland fått kritik av länsstyrelsen.
Familjehem? Vad är det? Förr kallades de för fosterhem. Bara så att vi vet vad det är vi talar om.
Det skall sägas att denna kritik inte var unik för Gotland. Länsstyrelserna i hela landet hade fått samma granskningsuppdrag, och den kritik som träffade Gotland riktades också mot många andra kommuner.
Men om välfärdsstaten skall värna de svagaste, vilka är då svagare än de vars liv lagts i händerna på kommunen och ett familjehem? Vilka är i större behov av omsorg än barn vars egna familjer kanske har havererat?
Då är det naturligtvis helt otillfredställande när det brister i tillsyn och uppföljningen av familjehemsvården. När kommunen tagit på sig ansvaret för barn i någon form av nöd, då måste man också tillförsäkra sig om att det nya boendet lever upp till de krav som man har rätt att ställa.
Bland de granskade fallen på Gotland så saknades en vårdplan i 40 procent av fallen. Själv blir jag mer oroad av att socialtjänsten i allt för liten utsträckning besöker familjehemmen. Inga vårdplaner i världen kan ersätta att man på plats undersöker hur det står till. Och det förtjänar att understrykas att det ansvaret på inga villkor kan delegeras.