I början av Almedalsveckan publicerade GA en artikel som handlade om hur igenkända lokalpolitikerna är. Enligt den enkätundersökningen så är de inte riktigt så kända som vi föreställer oss.
Även om resultatet av enkäten givetvis är osäkert, inte minst de individuella politikernas resultat, så tror jag ändå att det pekar i rätt riktning. Vad beror det på att våra så kallade förtroendevalda inte är mer kända än de är och vad kan man göra åt det?
En förklaring är vårt valsystem. Trots att det numera har ett litet inslag av personval, så är det i grunden partierna som söker vårt förtroende – inte individerna. Britterna kan exempelvis tala om "my MP" (min riksdagsledamot), då kandidaterna väljs i enmansvalkretsar och den lokala valkampen handlar mycket om personerna. I Sverige rangordnar partierna många kandidater på långa listor. Det stimulerar ju inte en valprocess där man söker ett personligt förtroende. Och även under mandatperioderna så handlar det ofta mer om vad partierna vill och inte vill.
Men ni kan vara övertygade om att lästa lokaltidningar gör medborgarna mer insatta i lokalpolitiken. Jag är övertygad om att de lokala politikerna är betydligt mer väl kända här på Gotland än vad deras motsvarigheter är i en förortskommun till Stockholm som saknar prenumererade lokaltidningar med ambitioner. Det är ju inte som att Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter skriver speciellt mycket om lokalpolitiken i Haninge eller Upplands Väsby. Där råder rena medieskuggan jämfört med Gotland. Åke Svensson kändes ju faktiskt igen av 65 procent.
Morgontidningens och andra lokala mediers framtid tror jag därför är mycket viktig för en välfungerande lokaldemokrati. Låt vara att jag är part i målet.
Det finns också en personlig lärdom att dra av detta. Det kan nog bli så ibland att jag förutsätter för stora förkunskaper om både personer och sakfrågor när jag skriver om lokal politik. Och det kan ju verkligen göra texterna svårlästa – rent av obegripliga – för den som kanske inte alls följer lokalpolitiken speciellt väl.
Det borde jag tänka på oftare.
Å andra sidan är de som vanligen läser ledarsidan och nyhetstexter om lokal politik ganska initierade. Då riskerar man ju att läsningen för dem blir ganska andefattig, om varje text utgår från att läsaren inte vet ett skvatt.
Det är en svår balansgång och det är inte lätt att sätta fötterna rätt varje gång. Låt mig gärna veta när jag trampar över för mycket, åt ena eller andra hållet. Ibland behöver man en tankeställare.