Även om man förstår formalia runt det hela, är det oförklarligt hur man kan låta bli att förbereda för bredband i Nisseviken när regionen nu ändå gräver för vatten och avlopp.
110 fastigheter berörs. Många fritidsboenden men även fler och fler permanenthus.
Med stor sannolikhet kommer de boende i området, oavsett om de bor där hela eller delar av året, inom kort att efterfråga bredband. De flesta vill säkert ha det redan i dag men är inte beredda att engagera sig i en förening som krävs för att ha en motpart att skriva avtal med.
Men att lägga ner ett tomt rör för att förekomma framtida behov när man nu ändå gräver, borde inte leda till sådana konflikter om formalia att man låter bli.
Särskilt inte om man nyligen har utsetts till Årets fiberkommun.
Nisseviken är dessutom ett ypperligt exempel på områden på den gotländska landsbygden där fler och fler väljer att bo året runt. Det finns många sommarstugor i området där många skulle kunna bo längre perioder om det gick att arbeta distansoberoende genom snabb och tillförlitlig uppkoppling.
Förhoppningsvis kan nu protesterna från de berörda leda till att misstaget rättas till, innan man täcker de grävda kabeldikena.
Det finns annan teknik som kan göra att nedgräva kablar inte behövs i framtiden. Men det kommer att dröja innan det blir kommersiellt intressant för bredbandsleverantörerna att se till att denna teknik omfattar hela Gotland.
Det var också detta som låg till grund för den förra majoritetens framgångsrika arbete att skapa förutsättningar för bredband över hela Gotland. Ett arbete som förra sommaren resulterade i en undertecknad överenskommelse mellan kommunstyrelsen och Telia Sonera om att erbjuda snabbt bredband via fiberkabel över i stort sett hela Gotland senast 2015.
De behov som hushållen ser i dag kan snabbt ändras. Att inte lägga ner en bredbandsslang för att de som bor där just nu inte är intresserade av att bilda en förening motsvarar inte de förväntningar man har på Årets fiberkommun.
Om det bara är en kostnadsfråga borde man se vilken kostnad det medför att gräva upp samma dike en gång till om ett år eller två när behovet med all säkerhet kommer att lyftas till regionens bord.
Men som sagt, loppet är inte kört. Regionen kan ännu revanschera sig och göra rätt det man borde gjort från början.