Det bidde varken bolag eller anbud på onsdagskvällens extrastämma i Tillväxt Gotland. Villkoren var för svåra och snåriga. Men föreningens styrelse planerar att kommunicera med regionstyrelsen om det går att göra några förändringar i upphandlingsunderlaget.
Först måste då Åke Svensson och Eva Nypelius bestämma sig för på vilken sida av bordet de ska sitta. Det måste också regiondirektören Bo Dahllöf. Alla tre sitter i Tillväxt Gotlands styrelse. Men det kan förstås ändra sig inom kort.
Om det till 2 maj inte inkommer ett enda anbud i kommunens upphandling av turismtjänster - ja, då är det verkligen pinsamt. Det blir ytterligare en upphandling som havererar av en eller annan anledning.
Men ännu pinsammare blir det om villkoren i en förändrad upphandling utformas i förhandlingar med Tillväxt Gotland.
Tillväxt Gotlands ordförande Lars Samuelsson definierar sin förening som "näringslivet". I en intervju i Radio Gotland i går sade han: "Att låta ett av näringslivet ägt bolag sköta de här frågorna tycker vi är rätt och vi ställer gärna upp och beslutet i går var ju att vi ska ta en kontakt med regionen och se om det går att hitta någon annan lösning."
Jag har en del att invända mot den definitionen. En mycket liten andel av föreningens finansiering kommer från medlemmarna - senast betalade (en del av) Turistföreningens övergivna medlemmar 100 kronor för medlemskapet. Genom föreningens korta historia är det hela tiden Region Gotland som stått för kulorna, och föreningen bildades på ett politiskt initiativ. Och regionala företrädare finns både i styrelsen och presidiet.
Region Gotland har varit både mor, barnmorska och amma för Tillväxt Gotland. Man har skapat sin egen motpart och samarbetspartner, och navelsträngen är fortfarande oklippt.
Tillväxt Gotland kan kallas för en näringslivsorganisation. Men relationen med Region Gotland är alltför intim, och beroendet alltför stort, för att den etiketten ska kännas helt korrekt. Om Tillväxt Gotland dessutom ska äga det bolag som driver turismverksamheten på regionens uppdrag, till villkor som bilateralt förhandlats fram i en riktad "upphandling", då blir relationen mellan Region Gotland och Tillväxt Gotland än mer uppenbart familjär och trasslig.
Tillväxt Gotland behöver definiera en roll där man kan stå på egna ben.
När upphandlingen havererar så hoppas jag att regionstyrelsen tar chansen, erkänner sitt misstag, och genomför flera nya upphandlingar där verksamheterna delats upp i hanterligare delar.