Den tyska regeringskoalitionens beslut att landets 17 kärnkraftsreaktorer ska vara stängda 2022 känns onekligen som oväntat.
De alternativa energikällorna (sol, vind och vatten) står i dagsläget för 17 procent av Tysklands elektricitet.
Om bara elva år ska andelen alltså upp till 100 procent.
Såvida man inte under denna period hinner uppfinna och utveckla en ny metod att producera el som kan mäta sig med den effektivitet som kärnkraften i dag står för.
Klart är att man per omgående måste fatta andra mycket konkreta beslut för den framtida energiförsörjningen.
Kol och gas borde inte vara med i diskussionerna om man vill undvika farliga och miljöpåverkande energikällor.
Samtidigt kan man ju inte låta bli att fundera över om det faktiskt är den här vägen man måste gå. Bortser man från den högst påtagliga risken att man inte kommer att klara elförsörjningen utan kärnkraft så kan ett så här drastiskt beslut kanske få fart på utvecklingen?
Även om tanken är naiv är den tilltalande.
I Sverige bestämde svenska folket 1980 att kärnkraften inte tillhör framtiden. Vi röstade bort den, men på lång sikt. Med insikt om att kärnkraften skulle fasas ut, skulle alternativen utvecklas och pö om pö ersätta beroendet av kärnkraft.
Lite enkelt uttryckt kan man säga att detta beslut sket både politiker och energibranschen högaktningsfullt i. Än i dag är vi mycket beroende av kärnkraften, särskilt under de hårda vintrar vi haft de senaste åren.
Ett lands regering är skyldig att fatta kloka beslut för framtiden, men samtidigt har man ett ansvar att se till att medborgarna har tillförlitlig tillgång på värme och ljus i dag.
Den väg Sverige har valt är mindre drastisk än Tysklands, men har samma mål. Det är inte kärnkraften som växer utan alternativen. Att använda olja som uppvärmning är snart ett minne blott, vindkraften växer och projekt med biogas startas på olika ställen.
Men att utveckla alternativen tar tid. Hade makthavarna tagit sitt ansvar för 30 år sedan hade vi redan varit där. Men det har funnits mycket starka krafter som omhuldat kärnkraftsindustrin för att värna de jobb denna skapar.
Det är glädjande att Socialdemokraterna svängt i denna fråga och på senare år insett att kärnkraften inte bara kan ses som en leverantör av arbetstillfällen.