Alltför hårda ord om regeringen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Bråket kulminerade nu i somras i samband med genomdrivandet av den kontroversiella FRA-lagen, och nu hotar tongivande liberaler med koppling till tankesmedjevärlden att rösta på miljöpartiet eller till och med socialdemokraterna, alternativt stanna hemma på sofflocket, om alliansen snart inte börjar uppföra sig som en borgerlig regering.
Hårda ord, men är de befogade?
Kritikerna har givetvis rätt i att man på vissa områden har fört en märklig politik som har lite gemensamt med borgerliga idéer.
Tankarna går exempelvis till nedmonteringen av försvaret, handlingsförlamningen inför de nödvändiga reformerna av arbetsrätten och ointresset för att formulera en kultursyn som skiljer sig från socialdemokratins.
Samtidigt har alliansen sänkt skatterna med nära hundra miljarder kronor. En summa som tidigare borgerliga regeringar hade ryggat tillbaka inför. Arbetslösheten sjunker, tillsammans med bidragsberoendet och statsskulden. Offentliga bolag privatiseras, förvisso med varierande framgång, och den halländska valfrihetsmodellen i vården är på väg att bli nationell.
Ideologi har upphört att vara politikens främsta vägvisare, som under socialdemokraterna, och ersatts med en för Sverige välbehövlig pragmatism.
Det är givetvis inte nog i det långsiktiga perspektivet, men för stunden räcker det för att kunna svara ja på den fråga som i dagarna har ställts här och var: förtjänar regeringen att bli omvald?
Att vissa borgerligt sinnade personer påstår sig börja föredra Mona Sahlin eller Peter Eriksson framför alliansen är förbluffande. Men kanske känner sig dessa människor som mest bekväma när de borgerliga partierna befinner sig i opposition. Då krävs det nämligen inte att man är realistisk inför vad som går att genomföra.
I stället kan man lyckligt stänga in sig i sina filosofiska skyddsrum och fantisera om den liberala samhällsomvandling som ska inträffa när landet en dag får en vettig regering. Man behöver, kort sagt, inte bli besviken.
Nu har vi en helt okej regering, med potentialen att bli ännu bättre. Men den behöver ambassadörer som kan tala om värdet av en andra mandatperiod.
Därför bör de borgerliga åsiktsmaskinerna i en högre utsträckning fundera över hur man förhåller sig till alliansen.
En total brist på konstruktivitet är en attityd som varken tjänar borgerlighetens eller Sveriges utsikter.