Behöver vi jobba längre upp i åldrarna än i dag? Ja. Det borde vara självklart för alla. När pensionsåldern 65 infördes var medellivslängden så låg att de flesta tyvärr inte kunde räkna med någon speciellt lång tillvaro som pensionär.
I dag är det många som går i pension betydligt tidigare än 65. Och de som slutar jobba kanske till och med före 60-årsdagen har all anledning att hoppas på decennier av friska år. Som en lång semester, i bästa fall.
Vi har inte råd att systematiskt förtidspensionera fullt arbetsföra. Lika lite som vi i längden har råd att försvåra ungas inträde på arbetsmarknaden, på det sätt som i dag sker.
I går levererade pensionsåldersutredningen sitt betänkande, fullt av praktiska förslag. Det blandade mottagandet av dessa förslag visar hur svårt problemet är. Hur kan man lösa problemet på ett sätt som är acceptabelt både för arbetsgivare och arbetstagare? Ett sätt tillvaratar deras intressen, som märkta av livet faktiskt har svårt att jobba ens till dagens pensionsålder. Hur kan ett nytt tänkande kring pensionsålder samordnas med kollektivavtalen på arbetsmarknaden? Och så vidare.
Även om utredningen har 50 förslag så finns det ännu fler praktiska hinder på vägen.
Det är inte nog att bara höja pensionsåldern och hoppas att allt ska lösa sig.
Vi behöver förändrade attityder på arbetsmarknaden, både till äldre och yngre. Vi behöver anställningsformer och arbetsformer som lämpar sig för att de äldres kompetens kommer till nytta och efterfrågas.
Man kan inte förvänta sig att någon som är 68 kan och vill arbeta på samma sätt som vid 38. Det handlar både om arbetsuppgifter och arbetstid. Vi måste hitta former för hur man ska kunna sänka tempot när man blir äldre – och ändå förbli yrkesaktiv.
Arbetsmarknaden behöver liberaliseras – för allas skull. De regler som ska skydda de anställdas intressen, blir alltför ofta ett hinder för anställning för dem som vill in.
Många har redan i dag en stor frihet och kan diktera villkoren för sitt eget arbetsliv. Som många egenföretagare, till exempel. Högt kvalificerade med efterfrågad kompetens som kan fortsätta jobba i egen regi som rådgivare och konsulter. Vi borde söka en modell där fler kan få den friheten, även i andra yrken. Och en möjlighet att förbli aktiva och bidra till samhällets utveckling samtidigt som de själva kan unna sig en i alla avseenden rikare ålderdom.