KRÖNIKA
Allt det vi betalar i skatt ska räcka till mycket.
I takt med tillväxt och välmående har samhället kunnat bygga ut sin egen verksamhet och dessutom ge generösa bidrag till det som inte är samhällets direkta ansvar men som ändå på olika sätt bidrar till samhällets vällevnad.
Nu lever vi i en tid där pengarna knappt räcker till det allra mest basala: vård, skola och omsorg. Än värre ser det ut framöver. Vi lever allt längre och är allt friskare, en fantastisk utveckling, men eftersom den växande äldre skaran inte kompenseras i "andra änden" blir det obalans. En stor grupp äldre äldre ska vårdas av en krympande skara i arbetsför ålder.
När påsen med pengar minskar måste också prioriteringarna bli hårdare. När en verksamhet som genom åren kunnat räkna med statligt eller kommunalt stöd inte längre får detta innebär det ofta ett hårt slag. Många behjärtansvärda verksamheter drabbas och det inga lätta beslut att fatta.
En annan faktor är att verksamheter som fått stöd i många år kanske får stå tillbaka för att nån annan som behöver det ska kunna få samma möjlighet under en tid.
Att väga alla olika behjärtansvärda önskemål mot varandra är svårt. Ännu svårare är kanske att dra gränsen mellan vad som är kultur och vad som är ren underhållning. Till exempel har dansbandskulturen i Sverige oerhört låg status medan till exempel historiska rollspel anses vara "fint".
Eftersom jag känner mig mer hemma i den första än den andra gruppen kanske det inte är så konstigt när jag störs av att arrangörerna av Wisby Battle tycker att ett kommunalt resebidrag är rimligt för dem som vill komma hit och delta från andra länder.
Det hade varit mindre konstigt om man inte i samma artikel berättar att deltagarna lägger ner "tiotusentals kronor" på kläder och utrustning. Om man har råd att lägga så mycket pengar på det man har på sig borde man kanske kunna fördela någon krona till resan. Kan man tycka.
Och om man räknar med att 10 000 ska komma och titta på räcker det att ta en femma av varje person för att få ihop den summa man vill ha av våra skattepengar.
Kulturen ska inte vara utelämnad åt marknaden men den blir heller inte mindre värd för att man tar betalt av den som är beredd att betala för att åtnjuta den.
Gotlandshem behöver renovera sina lägenheter på Gråbo och i Vitkålen. Ett arbete som, enligt Sveriges Radios uppgifter, skulle motsvara en hyreshöjning på 2 000 kronor för en trerummare. Det är bra att Hyresgästföreningen markerar att underhåll inte är lika med statushöjning. Att renovera en lägenhet är inte grund för hyreshöjning.
Enligt Staffan Thurgren, vd för Gotlandshem, kunde man tidigare avsätta pengar i en underhållsfond men efter att reglerna ändrats så får de numera skatta bort hälften när pengarna tas ut från dessa fonder.
Det är ett rent horribelt system samtidigt som privata företag kan utnyttja Rut-avdrag för sina fastigheter.
Sen sitter man och undrar varför det inte byggs hyreslägenheter?
Trevlig helg!