LEDARE
Jag måste erkänna att jag blev mycket förvånad när jag såg att Gotlands tingsrätt lagt ut de så kallade uppropslistorna på internet, öppet för alla att se. Man förstod ju direkt att det här skulle bli den nya skvallermetropolen, att gå in och se om man känner eller känner till någon som är föremål för en rättslig process.
Förutom förvåningen undrade jag över syftet med publiceringen. För oss i medierna skulle det inte innebära någon förbättring, vi fick redan tidigare listorna skickade till oss på fax.
För allmänheten finns inget värde i publiceringen även om man kan ana att allmänintresset skulle vara enormt.
Att allmänheten är intresserad utgör inte ensamt något skäl för medier att publicera en uppgift. När det handlar om namnpublicering är trögheten ännu större.
Uppgifterna är självklart offentliga även om de inte publiceras på tingsrättens hemsida, vem som helst kan gå in på tingsrätten och läsa namnen på alla som är föremål för rättegång om man vill.
Likaså kan vem som helst hos myndigheterna begära ut allmänna handlingar. Men det krävs oftast en egen insats, allt som är offentligt bör för den skull inte publiceras i massmedier.
För alla vänner av ordning som anser att alla som hamnar i olika sorters knipa i varje skede får skylla sig själva och stå sitt kast är publiceringarna inget att ifrågasätta. För oss andra finns en mängd om och men att ta med i övervägandet att publicera eller inte.
Problemet blir ju att resultatet av de rättsliga processerna inte publiceras, personerna kan alltså frikännas men ändå för alltid vara dömda i allmänhetens ögon. Ingen rök utan eld och allt det där. Och i många fall finns det barn som berörs av en publicering som man måste ta hänsyn till.
Alla dessa faktorer ligger till grund för att medier sällan eller aldrig publicerar namn på privatpersoner som misstänks för brott. Inte ens om de döms för brott publiceras deras namn. Om det inte finns alldeles speciella omständigheter.
För tingsrätten handlar det dock inte om publicistiska överväganden utan om domstolens ställning och rätt att fatta självständiga beslut. Att inte ta hänsyn till den publicitetsskada som uppenbart blir följden för de personer som hängs ut strider däremot mot hela det svenska rättsväsendets kärna att man är oskyldig till motsatsen har bevisats.