Allt kan vi inte prioritera samtidigt

Foto: Bengan Zettergren

Politik2014-01-21 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Vårdgarantin och kömiljarden har varit Göran Hägglunds och Kristdemokraternas stora fråga. Det är stora pengar som satsas, en miljard per år och därav namnet.

För Region Gotlands del innebar den ett tillskott på 31,2 miljoner 2012. Per invånare är det 545 kronor. För 2013 räknar man med att det kan bli drygt 70 miljoner. Att det har kommit så pass mycket pengar till Gotland beror på att sjukvården varit framgångsrik i precis just det som kömiljarden är konstruerad för, nämligen nybesök och operationer.

Men som i all verksamhet där man styr genom klara och hårda prioriteringar är det annat som kommer bort, inte hinns med, kostar för mycket eller inte ger pengar från staten.

Det är givetvis bra att människor kommer snabbt till läkare liksom att viktiga operationer genomförs lika snabbt men det finns andra kategorier av patienter inom hälso- och sjukvården.

Långvarig vårdrelation

Jag vill fästa uppmärksamheten på dem som har kroniska sjukdomar, det kan vara neurologiska sjukdomar eller hjärt- och lungsjukdomar exempelvis. För dessa patienter där sjukdomen redan har upptäckts och en mycket långvarig vårdrelation väntar är inte vårdgarantin och kömiljarden enbart av godo.

Konsekvenserna av vårdgarantin och kömiljarden är stora. Det blir fokus på nybesök och utrymmet för återbesök blir mindre. Det innebär i många fall att prioriterade patienter tar tid från kroniska patientgrupper. Vårdgarantin är inte anpassad till hela vårdkedjan, den omfattar till exempel inte röntgen eller magnetkamera. Det kan innebära att diagnosen och behandling dröjer.

Att vårdgarantin ger problem med undanträngning framgår av Socialstyrelsens årliga rapporter. I Norge har man haft en 90 dagars behandlingsgaranti, liknande den svenska, men det har utvecklats till ett mer flexibelt system där ett viktigt inslag är en individuell och patientanpassad behandlingsgaranti. En liknande utveckling sker nu även i Danmark.

Alternativ

Handikappförbunden och Sveriges läkarförbund har också kritiserat problemen med undanträngning och har föreslagit:

• Att alla delar i vårdkedjan ska omfattas av vårdgarantin.

• Att man inför en ny vårdgaranti för den specialiserade sjukvården som innehåller en bedömningsgaranti och en behandlingsgaranti.

Man föreslår också att en statlig utredning snarast tillsätts för att finna ett system som är mer flexibelt, ökar patienternas makt och ger bättre stöd för medicinska prioriteringar än idag.

Från politiskt håll föreslår Socialdemokraterna ett patientkontrakt. Ett sådant kontrakt ska omfatta hela vårdkedjan och inte bara fokusera på väntetider. Ansvaret för att kontraktet följs har vårdgivaren.

Vänta inte på staten

Dagens kömiljard och vårdgaranti har haft positiva effekter på den akuta sjukvården men också negativa för många patienter med kroniska sjukdomar. Man behöver inte vänta på staten, sjukvårdshuvudmannen har ansvar för alla människors rätt till likvärdig hälso- och sjukvård.

Jag förutsätter att hälso- och sjukvårdsnämnden känner till det här och då är frågan: Vad gör ni för att ändra på det här, hur vill ni få bort undanträngningen?