Allt ansvar på Arbetsförmedlingen?

Politik2009-11-27 00:36
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att det första intrycket är det viktigaste gäller i många sammanhang. Sedan några månader tillbaka bereds förälskade par möjligheten att i de sista sidorna av Dagens Nyheter berätta om första gången de träffades. Det brukar också sägas att amerikanska presidenters första hundra dagar är de som sätter tonen för resten av mandatperioden.
Nu tycks regeringen anamma samma synsätt på integrationen av nyanlända invandrare. Att regeringens nyckel till lyckad integration är arbete är känt sedan länge. Enligt ett förslag som lanserades under torsdagen ska arbetets betydelse för ett lyckat inträde i det svenska samhället uppvärderas ytterligare.
De som kommer till Sverige ska inte mötas av kursledare, utan av arbetsförmedlare. Integrationslotsar ska utarbeta individuella handlingsplaner för nyanlända invandrare och hjälpa till med etablering och orientering - men främst med jobb.
Tanken bakom förslaget är bra. Språkkurser och orienteringshjälp i all ära, men det är i det verkliga livet och inte vid skolbänken som man blir en del av samhället. Många av de grupper som i dag är de allra bäst integrerade kom en gång i tiden till ett Sverige utan SFI-kurser och generösa bidragssystem. Istället inlemmades de i samhället genom att träffa andra, främst på arbetsplatsen.
Men bra tankar räcker sällan. Arbetsförmedlingen är i dagsläget en alltför dåligt presterande myndighet för att hantera någonting så viktigt som integration.
En granskning gjord av Sveriges kommuner och landsting (SKL) visar att åtta av tio nyanlända som varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen inte har upptagits i några insatser. Integrationsminister Nyamko Sabunis (fp) kansli ville under torsdagen inte kommentera dessa dystra siffror.
Precis som Anders Knape, ordförande för SKL, sade i en kommentar på torsdagen så är kanske problemet inte främst inkompetens hos Ams utan svåra förutsättningar. Fast utbildning, som SKL föreslår, kommer nog inte att lyfta de extrema siffrorna. Faktum är att endast 15 procent av männen, och så få som fem procent av kvinnorna har jobb efter ett år i Sverige. Siffror som dessa är svåra att utbilda bort. Gärna språkkurser, men först och främst behöver fler jobb skapas.
Företagen måste våga anställa. Lättade arbetsmarknadsregleringar skulle få fler att våga pröva anställning av personer med till exempel undermåliga kunskaper i svenska. Sänkta arbetsgivaravgifter skulle ge företagen bättre ekonomiska förutsättningar att nyanställa.
På ett principiellt plan är regeringens förslag välkommet. Men Arbetsförmedlingen kommer inte automatiskt att fungera bättre bara för att den ges större ansvar. Nyckeln till integration genom arbete är ändå att det finns jobb att förmedla.