Alliansens lapptäcke och oppositionens våta filt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Bror Lindahl förklarade varför han inte röstade som han egentligen tycker. "Jag röstar om Alliansen skall bestå eller inte. [...] Jag har fegat ur."
Det är glädjande att han tycker att Alliansen är viktigare än hans egna invändningar mot vårdnadsbidraget. Samarbete handlar om att ge och ta. Den som bara tar har snart inget samarbete. Och tydligen tycker även Bror Lindahl att även folkpartiet har mer att vinna än att förlora på att samarbetet består.
Värmde det hjärtat sedan, när oppositionen gång efter gång hyllade Bror Lindahl och talade förklenande om "blocktänkande". Jag hoppas inte det. För hyckleriet var ju så uppenbart, när oppositionen så ofta röstar som en man. (Liksom Alliansen.) I fråga efter fråga blir det 36 mot 35.
Bo Björkman (s) var ärlig nog att konstatera att han själv flera gånger befunnit sig i precis samma situation som den Lindahl befann sig i. Huvud och hjärta säger en sak. Partit säger en annan. Hela fullmäktige är systemets fånge, på gott och på ont.
Därför blev det lite egendomligt när Björkman sedan började tala om Alliansens politik som ett "illa hopsytt lapptäcke" av fyra partiers politik. Självklart är det ett lapptäcke. Inom borgerligheten finns det inget parti som är så dominant att det anser sig ha den självklara rätten att sätta agendan på egen hand. Och så illa hopsytt är täcket inte heller. Det höll när Bror Lindahl började spaka bakut. Det håller när oppositionen sliter och drar. Det håller när 90 miljoner i skatteintäkter försvinner med finanskris och lågkonjunktur.
Jag förstår att oppositionen drömmer om borgerlig splittring. Men både i kommunen och i riket är det numera vänstern som har något att bevisa när man diskuterar regeringsduglighet.