Alliansens fyra skäl till att skona Juholt

Sverigeresa i uppförsbacke. Håkans väg är motsatsen till en Eriksgata.Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Sverigeresa i uppförsbacke. Håkans väg är motsatsen till en Eriksgata.Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX

Politik2011-10-20 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Stormen mot Juholt fick sin kraft främst inom socialdemokratin. Däremot lät allianspartierna i allt väsentligt bli att ge sig in i frågan och valde att förbli åskådare till eländet. Varför?

Det finns ett par små förklaringar till alliansens passivitet. Och en stor. Vi börjar med de små.

För det första var Juholt redan under attack från de egna. Om politiska motståndare då ger sig in i mobben för att få in en och annan egen spark, då riskerar man att det slår tillbaka. Att det väcker sympati för den utsatte. En borgerlig attack på Juholt hade sannolikt varit till hjälp för honom.

För det andra blir den politiker som ger sig på en skandaldrabbad motståndare lätt själv föremål för granskning.

Då det begav sig hörde jag följande sedelärande rykte. Mona Sahlin var drabbad av Tobleroneskandalen. I Moderaternas partiledning diskuterade man vem i sällskapet som skulle göra det smutsiga jobbet att liksom underblåsa upprördheten från moderat håll. Per Unckel, som tyvärr nyligen gick bort, ska ha tagit på sig uppdraget eftersom han ansåg sig vara "helt ren". Snart fann sig Unckel jagad av sitt eget lilla drev, på grund av att han skulle ha varit alltför vidlyftig med taxiresor på riksdagens bekostnad. Kanske var det detta som hindrade honom att bli partiledare när Bildt avgick.

Lärdom: låt dina motståndare koka i sin egen soppa. För din egen skull.

För det tredje anade man säkert något som senare har bekräftats. Att några borgerliga riksdagsledamöter också har fått tveksamma hyresersättningar från riksdagen. Detta hade varit ett mycket större problem nu om allianspartierna gått hårt åt Juholt i förra veckan.

Men den sista och viktigaste förklaringen är att bästa möjliga utfall för alliansen av en skandal som Juholts var att Socialdemokraternas partiledare försvagas så mycket som möjligt, men ändå sitter kvar. Största chansen att uppnå detta var om borgerligheten förhöll sig avvaktande till skandalen.

Det är precis vad som har hänt. Därmed framstår regeringen som stark, åtminstone jämfört med oppositionen. Och utsikterna att vinna valet 2014 har aldrig sett bättre ut.