Alliansens enkla val
Per Schlingmann resonerar klokt inför framtiden.Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Fördjupning innebär också fortsatt rörelse framåt. Att vi utvecklas. Det betyder mycket för vår förmåga att behålla initiativet fram emot 2014. Då kan det bli ännu tydligare än i år att valet inte främst är ett val mellan ett antal olika partier utan ett val mellan två alternativ, två olika idéer om framtiden. Det är bra för demokratin, för möjligheten att välja väg och utkräva ansvar." sade han i en intervju som publicerades i Svenska Dagbladet den 24 juli.
Och nog har Alliansen lyckats omvandla det många borgerliga väljare efterfrågat i praktisk politik. De tidigare så ofta förekommande anklagelserna från vänsterhåll om borgerlighetens oförmåga att samarbeta har framgångsrikt desarmerats och, till och med, indirekt tvingat fram De rödgrönas bildande.
Men all utveckling är smärtsam och alla betydelsefulla val kommer med ett pris som någon måste betala notan för. Det väljarna vunnit när trösklarna att lägga sin röst på en samlad borgerlighet sänkts, har partierna delvis förlorat som suveräna parter i samarbetet, sett utifrån dagens samarbete.
I takt med att Moderaterna gått mer mot mitten och, enligt senaste opinionsmätningarna, blivit Sveriges största parti har de mindre partierna, däribland Centerpartiet, kunnat profilera sig med hjälp av tidigare moderata käpphästar.
Det är en inte så enkel balansgång som ställt fundamentala frågor på sin spets.
Utan makt ingen möjlighet att förändra. Utan förändring ett status quo som i längden leder till en kontraproduktiv, och lite tillspetsat, odemokratisk utveckling.
Makten blir således den avgörande premissen som möjliggör den nödvändiga förändringen. Men vad är makten pris? Och kan det priset bli för högt? Ja, makt korrumperar och lägger grunden för strukturer som premierar rätt svar på fel fråga.
Jag satt i en debatt med före detta LO-basen Stig Malm som gjorde gällande att han, om han varit borgerlig väljare, aldrig hade lagt sin röst på ett småparti i Alliansen. De hade ju ändå en begränsad makt i jämförelse med de stora Moderaterna. Uppenbarligen vet Malm inte så mycket om den saken och hans kontrafaktiska hypoteser är inte heller helt relevanta.
Som samarbetet ser ut i dagsläget talar respektive företrädare mer specifikt för sitt område samtidigt som maktförhållandena beror på partiets styrka i valmanskåren.
Men det är ju vi, politikernas arbetsgivare, som till syvende å sist avgör hur starka partierna ska vara. Om fler borgerliga väljare lägger sin röst på ett visst parti istället för på ett annat förändras styrkeförhållandena och nya maktbalanser uppstå per automatik. Så ser läget ut i dag.
men Styrkan i ett utökat samarbete är att steget för människor att engagera sig i politiken skulle minska när mångfalden i samarbetet skulle öka. Det skulle samtidigt kunna leda till att fler företrädare och ministrar profilerades hårdare vilket därmed skulle gynna alla parter i Alliansen.
Schlingmann är klok när han öppnar för den här sortens samtal. En stark borgerlighet som driver en politik som river hinder och respekterar våra vals utfall, är en borgerlighet som förvaltar makten väl. En borgerlighet som förhåller sig ödmjuk inför det faktum att makten vinns, och behålls, av den som gjort sig förtjänt av den. En borgerlighet som insett att makt är ett medel, inte ett ändamål.