I går satt jag och väntade på att få höra alliansens ungdomsförbund tala om "Hur ska alliansen vara relevant för unga väljare för unga väljare 2014".
Jag flydde nästan skrikande från platsen. I publiken omgavs jag av ungdomsförbundare som rapporterade till varandra vilka kändisar de sett i Almedalen.
Bara för att de är unga innebär det inte att allt de säger är intressant.
Men ordföranden för ungdomsförbunden hade verkligen en del att komma med. Exempelvis såg Liberala ungdomsförbundets Adam Cwejman samma risk med alliansens framtidskommission, som jag tog upp i gårdagens huvudledare. Att det blir en uppsamlingsplats för frågor där alliansens företrädare egentligen vet vad som behöver göras, men de vågar inte sätta ner foten.
Denna avvaktande hållning fanns också i den rapport som alliansens partisekreterare publicerade i går: "Alliansens utmaningar inför framtiden". Rapporten skulle sammanfatta vad som gjorts och vad som ska göras på fem politikområden:
l Fler i arbete och minskat utanförskap
l Välfärden
l Miljö och hållbar utveckling
l Entreprenörskap och företagande
l Skola och utbildning
Men när man ska beskriva politiken för framtiden så blir formuleringarna liksom lösa i köttet. Man väjer för de kontroversiella frågorna. Det blir väldigt mycket "mer av samma sak" och vagt formulerad välmening.
Om det var meningen att rapporten skulle föra politiken framåt, så var det tyvärr ingen framgång.
Alliansen har möjliggjort två vunna val, och det är stort. Visst är det positivt att man fortfarande vill framträda som ett lag med ett fungerande samarbete. Men det är en fem år gammal nyhet. Det räcker inte till i en Almedalsvecka där uppåt 1 500 evenemang tävlar om att övertyga besökarna.
Borgerligheten framhäver sig själv som det framtidsinriktade alternativet, medan framförallt Socialdemokraterna utmålas som nostalgiskt tillbakablickande och förändringsobenägna.
Det ligger mycket i det. Och just därför kan inte alliansen skjuta framtiden på framtiden.