Alliansen lever upp i Almedalen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976 var Sverige i en djup kris, en kris som egentligen präglade hela regeringsperioden.
När Carl Bildt blev statsminister 1991 stod fastighetskrisen och bankkrisen för dörren. Varslen haglade i hela valrörelsen, och arbetslösheten och budgetunderskottet steg rekordsnabbt.
Det krävdes alltså extraordinära omständigheter för att det skulle bli borgerlig regering. Men 2006 fick vi en borgerlig regering trots att statsfinanserna var i ordning. Trots en högkonjunktur. Varför?
Jag är övertygad om att den viktigaste förklaringen var samarbetet inom alliansen.
Fyra borgerliga partier visade att de inte bara hade bättre idéer, de hade också ett tätare och mer förtroendefyllt samarbete än den socialdemokratiska regeringen och dess båda stödpartier, miljöpartiet och vänsterpartiet.
Sedan valsegern har det främst varit samarbetet inom regeringen som fått manifestera alliansen. Det räcker inte. Att samarbeta kring själva maktutövningen är inte tillräckligt för att gjuta nytt liv i ett partnerskap som är den viktigaste faktorn för att kunna behålla makten efter valet 2010. Det krävs också ett mer framtidsinriktat och förutsättningslöst samarbete för att bygga en ny och utvecklad gemensam plattform.
Almedalen kan bli platsen där alliansen får nytt liv. Och då avser jag inte att regeringen även i år skall sammanträda i Visby.
Det var oerhört välkommet när alliansens fyra partisekreterare på en gemensam presskonferens meddelade att alliansen får en egen dag i Almedalen, med gemensamma aktiviteter och seminarier.
Det är bra. Det är också bra att partisekreterarna medgav att de synts och samarbetat för lite som allians sedan valet, och att det skall bli bättring nu.
Kontrasten mot motståndarna är tydlig. Vänstern har försökt men hittills misslyckats med att skapa ett bättre samarbete. I måndags skrev Lars Ohly (och två andra vänsterpartister) på Dagens Nyheters debattsida om hur det blir omöjligt att samarbeta med socialdemokraterna om de inte tar strid för kollektivavtalen. Och med strid menar Ohly att riksdagens beslut om Lissabonfördraget skall villkoras med att kollektivavtalen garanteras. Om så inte sker skall Sverige använda sin vetorätt, tycker Ohly.
Ultimatum ger inte ett bra förhandlingsklimat, varken inom EU eller inom ett nationellt politiskt samarbete. Så länge de borgerliga förstår det, och så länge vänstern inte har begripit det, ser det faktiskt hyggligt ljust ut inför valet 2010.