Det finns ett gammalt slitet utryck som säger att "man aldrig får förtröttas". Det uttrycket har jag tagit till mig när det gäller två av mina hjärtefrågor, nämligen tillgången till rökdykare och ambulans utanför Visby.
Jag har under de senaste åren på den här sidan genom olika ledare och krönikor försökt väcka debatt på temat "Allas rätt till snabb räddning" och det kommer jag med en åsnas envishet att fortsätta med. Så här skrev jag i en ledartext redan 2005:
"Oavsett antalet brandstationer, brandvärn, heltids- eller deltidskårer som kommer att finnas på Gotland, så borde det viktigaste beslutet ändå vara att alla kommuninvånare omfattas av samma möjlighet till snabba räddningsinsatser. Det krävs en solklar viljeinriktning från kommunledningens sida när det gäller att behålla och utveckla en levande landsbygd. En av förutsättningarna för detta är att medborgarna upplever att det finns en trygghet i landsbygdsboendet och dit hör definitivt möjligheten till snabb hjälp från räddningstjänsten. Alla gotlänningar betalar samma skatt oavsett bostadsort och har då också rätt till samma hjälp inom rimlig tid. Glöm inte att halva Gotlands befolkning bor utanför Visby!"
En del av denna trygghet och ett komplement till det minimala antalet ambulanser är den så kallade IVPA-tjänsten (i väntan på ambulans). Denna innebär att räddningstjänsten larmas ut när larmcentralen bedömer att det blir lång väntan på ambulans.
Det är viktigt att denna tjänst får fortleva och inte försämras. Därför måste också deltidskårerna och räddningsvärnen inom räddningstjänsten runtom på Gotland leva vidare i minst nuvarande omfattning.
På senaste tiden har två tragiska bränder inträffat i Burgsvik med två personer innebrända. Om dessa liv kunnat räddas om deltidskåren i Burgsvik kunnat utföra rökdykning vet jag inte, men bara känslan av att inte ha snabb tillgång till räddningsinsatser är tillräcklig för att skapa otrygghet. Och jag reagerar mycket starkt på det uttalande som räddningschefen på Gotland dagen efter första branden gjorde på nyhetsplats i GT: "Jag vet inte om det hade slutat annorlunda i det aktuella fallet om vi hade haft rökdykarkapacitet i Burgsvik. Men vi kan tyvärr inte ha rökdykare i alla deltidskårer, så är det i hela landet".
Vadå, ett A- och B-lag bland regionens invånare? Skulle vilja se den politiker i beslutande ställning som offentligt törs bekräfta denna syn på regioninvånarna. Men faktum är att vi redan är där, för med dagens räddningsorganisation är inte alla människoliv lika mycket värda. Det är dags att lyfta blicken och se ut över landskapet utanför Visby. Ska "sommarlandet Gotland" fungera och utnyttjas i marknadsföringen krävs att några håller igång det även vintertid och dessa ska inte betraktas som ett kostsamt B-lag!