Det finns mycket vi konsumerar som helt naturliga saker i vår vardag som aldrig skulle ha blivit tillåtna om de skulle lanseras i dag.
Cigaretter och snus till exempel.
Eller all gratisreklam svenska medier ger åt ett par spelbolag under redaktionell flagg.
Alkohol skulle kanske passera nålsögat, trots att det är den enskilt största orsaken till en stor mängd kriminalitet. Till skillnad från tobak kan alkohol konsumeras utan att det leder till beroende. Även om det finns personer som åker dit på ett missbruk efter första fyllan så kan de allra flesta hantera alkohol.
Men även om det är tillåtet att båda röka, snusa och dricka vet vi att det inte är nyttigt i längden. Vår liberala syn på alkohol gör oss nog lite blinda för de ädla dryckernas inverkan.
Narkotika är däremot något som är både förbjudet och livsfarligt.
De senaste åren verkar narkotikabruket ha ökat på Gotland och det sprider sig allt längre ner i åldrarna.
Ju yngre man är, desto farligare är det att ta droger. Kroppen är inte färdig och man kan få skador för livet. Det kan man få även om man vuxit färdigt men riskerna är betydligt större för barn och unga.
Med detta i åtanke är det ofattbart att det finns krafter som vill legalisera narkotika i Sverige. Eller snarare, att viss narkotika inte ska klassas som narkotika.
En 13-åring sägs nu sälja narkotika till 11-12-åringar i Visby. Man blir både skräckslagen, arg och förtvivlad.
Hur fångar man upp dessa barn och dessa familjer? Vem förser tonåringen med knarket?
Det är lätt att bli uppgiven.
Ännu lättare är att beskriva vad man inte ska göra.
Den nedmontering som pågått några år nu med nedläggning av ungdomsgårdar är inte rätt väg att gå. Även om de som mest skulle behöva gården kanske inte går dit, är det en mötesplats och en suverän möjlighet att ha nära kontakt med ungdomar.
Information i skolor och till föräldrar är också bra men även här når man sällan fram till dem som mest behöver. Det är där ungdomarna samlas som man kan finnas med, fältfritidsledarna är ett bra exempel på detta.
Det finns också en effektiv metod att snabbt stoppa knarkförsäljningen: att de som ser också agerar.
Jag håller med en av alla de som kommenterade på Närpolisens Facebook-sida i frågan och som tyckte det var väldigt konstigt med alla som "visst detta sedan länge" men inte gjort något för att stoppa det.
"Vet" man att det langas knark till unga, eller att det knarkas mer eller mindre öppet på andra ställen, då har man också ett ansvar att anmäla detta till polisen.
Civilkurage brukar det kallas.