Nån Annan är en person som inte är identifierad, men som det hänvisas till allt oftare. De som hänvisar till denna icke identifierade person sitter ofta själva på möjligheten att påverka och besluta, men utan att använda sig av den.
Det här är en taktik som används i väldigt många olika sammanhang, men bottnar i känslan av att själv inte kunna lösa frågan eller dilemmat eller helt enkelt att inte ta ansvar!
Oron över färjetrafiken
En annan väg, vilken är betydligt mer gångbar, är att försöka bidra och tillsammans med andra hitta eller peka på en gemensam lösning på problemet.
Alla boende på Gotland, och även de som bor här delar av året, delar samma frustration och oro över hur det skall bli med vår väg över havet, färjetrafiken. Tillsammans formulerade vi detta i det som kallas för "De gotländska ståndpunkterna".
I stort har vi allesammans hela tiden stått bakom dessa krav på det som är det mest avgörande för hur Gotland skall kunna utvecklas i framtiden och vara en attraktiv plats för boende, företagande och besökare.
Alla bidrar på sitt sätt och andra kan vara tacksamma när en grupp använder sig av sin kunskap och sina kontaktvägar. Nu senast LRF beträffande skenande fraktpriser. I min roll som regionstyrelsens ordförande är det självklart, att det är dessa ståndpunkter jag hävdar i alla möten med regering och riksdag. Näringsminister Annie Lööf uppvaktas i mitten av juni, regelbundna möten med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, frukostmöten under Almedalsveckan med samtliga riksdagspartier, träff med generaldirektören för Trafikverket, färjeseminarium under Almedalsveckan. Möten som planeras utifrån den tidpunkt vi har med beslut om upphandlingsunderlaget i oktober.
Trafikrådet, den gemensamma mötesplatsen för de gotländska trafikintressena, är viktigt då det gäller att ta alla möjligheter för att förklara betydelsen av vår väg över havet.
Grundfrågan är att när vi inte har generella vägavgifter i Sverige, varför är de så höga till och från Gotland?
Men frågan är så mycket större än priser på frakt och personer, då det ytterst handlar om tillväxten på Gotland. Det finns ingen enskild faktor som så begränsar utvecklingen av Gotland, som låg tillgänglighet och ett högt kostnadsläge. Därför är färjetrafiken så oerhört viktig för Gotlands framtid.
Flera olika hotbilder
Många frågor diskuteras samtidigt och det finns också olika hotbilder. Om fraktpriserna riskerar att redan nu slå ut gotländska företag och när turistnäringen riskerar stagnation eller till och med tillbakagång på grund av höga färjepriser, är det lätt att förstå talet om uppror av olika slag.
Det är positivt för miljön med det nyligen antagna svaveldirektivet, men det innebär också ännu högre bränslepriser redan från 2015. Och i dagsläget vet vi inget om villkoren i den upphandling som skall gälla från 2017.
Min oro blir därför inte mindre när företrädare för de politiska partier, både lokala som nationella, som ingår i regeringen, lägger ansvaret på Nån Annan. När landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) var på besök på Gotland, hänvisar han alla dessa viktiga frågor, inte minst för den gotländska jordbruksnäringen, till infrastrukturministern (M). Inget eget ansvar?
Eller när Gustaf Hoffstedt (M) bara skjuter på frågan kring de höga fraktkostnaderna och inte vågar trycka på sitt eget parti för en långsiktig och hållbar lösning. En lösning som kan kosta mer för regeringen, men stärka framtidstron för gotländskt näringsliv.
När dessutom Miljöpartiets förslag om att färjetrafiken till Gotland är av riksintresse avvisas, då är inte Alliansen att lita på och passivitet bara förnamnet.
Det gäller att inte hänvisa till Nån Annan, utan ta möjligheterna som finns och säkerställa de gotländska ståndpunkterna. Jag tar mitt ansvar och förutsätter att alla gör detsamma.