LIBERAL KOMMENTAR
Sällan skiljer sig bilden mellan fantasi och verklighet så mycket som under sommarlovet. Trots att hemmafruarna sedan länge för en tynande tillvaro, inbillar vi oss att barnens skolavslutning är startskottet på en tio veckor lång vistelse i en röd stuga, möjligtvis med avbrott för en berikande utlandsvistelse.
Verkligheten är en annan. Förutom ett milslångt sommarlov har barnen jullov, påsklov, sportlov och höstlov, samt ett par studiedagar. Det blir ungefär 16 veckors semester – en tredjedel av året. Det skapar en hel del huvudbry, och i värsta fall ångest, för en majoritet av landets föräldrar. Inte ens om de avstår från gemensam ledighet kommer de i närheten av att matcha sina barns semesterkvoter. Ensamstående är ännu längre efter. Arbetslösa och studerande, som av ekonomiska skäl kan vara tvungna att tacka ja till sommarvikariat, är chanslösa.
Konsekvensen blir att många äldre barn är ensamma hemma, medan de yngre tillbringar mycket tid på fritids. Det sista behöver inte vara dåligt i sig: Många fritids är bra på att arrangera badutflykter och annat roligt, även under de veckor när det är glest mellan barnen. Däremot tyder det på att det oändliga sommarlovet har spelat ut sin roll.
Om det totala antalet lovveckor reduceras till runt tio – varav sex förläggs till sommaren – kommer barnen upp i en ledighet som rätt många föräldrar har en chans att möta. I alla fall om de får hjälp av eventuella mor- och farföräldrar och kommunen ställer upp med olika sommaraktiviteter.
Det skulle framför allt gynna barn från socioekonomiskt svaga hem. För även om sociala skillnader märks i skolan, är det under loven de blir avgrundsdjupa. Det är då vissa barn åker till exotiska badstränder, insveper Antikens och Renässansens vindar i Sydeuropa och förkovrar sig i engelska på Jersey, medan andra slår dank hemma i kvarteret. Alla, men framför allt barnen i den sista kategorin, är betydligt mer betjänta av fler skolveckor än av långvarig tristess. Särskilt som landets tioåringar troligtvis är rätt utvilade några veckor efter midsommar.
Samtidigt finns det mycket kommunerna kan göra redan i dag för att utjämna skillnaderna. Förutom att arrangera attraktiva sommarläger, roliga aktiviteter i närområdet och hålla fritidsgårdarna öppna, bör de erbjuda dem som vill extra undervisning i vissa ämnen. Dessutom kan de enkelt ordna dagsutflykter till närbelägna resmål – en del kommuner har gratis bussar till badstranden – och på så sätt hjälpa föräldrar som vill hitta på någonting roligt med sina barn.
För även om vi är oense om huruvida sommarlovet ska vara sex, åtta eller tio veckor, kan vi väl vara överens om att alla barn förtjänar att få sina dagar fyllda med fina minnen?