Bankerna har en hög nivå på aktieutdelningen, därutav sägs att bankerna inte kan motivera höga bolånemarginaler med lagstiftningens krav på eget kapital. Samtidigt kritiseras utdelningarna och krav ställs på ytterligare kapitalisering. Peter Englund är professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Hur är läget för bankerna egentligen?
– Svenska banker är hyggligt kapitalstarka och har trots stora utdelningarna lyckats bygga på sina kapitalreserver till goda nivåer. Riskerna är också begränsade, i vart fall utgående från erfarenheter längre tillbaka i tiden i Sverige. Svenska banker har aldrig förlorat pengar på bolån. Samtidigt är de finansierade med krediter från omvärlden och där finns vissa risker. Bankerna har också möjlighet att öka sin kapitaltäckning. Det skulle inte innebära någon ansenligare kostnad för bankerna. Men först måste vissa frågetecken rätas ut, ihop med att EU:s finansreglering som ofta förändras. Bolåneräntorna handlar mer om att det inte finns någon stor inhemsk konkurrens mellan bankerna än om kapitalisering.
Hur är förtroendet för svenska banker i dag?
– Internationellt sett är de svenska bankerna mycket starka och mycket bra kapitaliserade. De lånar billigt på grund av det starka förtroendet. Det finns dock sårbarheter, om vi ser till bankernas storlek i förhållande till landets ekonomi. Vad gäller folks förtroende i allmänhet kan nog många vara kritiska mot service och tekniska tjänster, men folk sätter ändå in pengar, sparar och handlar med fonder, så i handling visar folk fortfarande stort förtroende för bankerna. Sedan finns det vissa aspekter kring rådgivning och försäljning av olika produkter och fonder som lämnar en hel del att önska. Sådant som service, prisvärdhet och produktkvalitet.
När bankerna diskuteras i media figurerar många svåra termer, som till exempel "kontracykliska kapitalbuffertar". Hur ska medborgare följa med?
– Jag tycker att riksbanken och finansinspektionen är bra med information till allmänheten. Många av de termer som flyger i luften har varit nya. Det hör ihop med den frekventa omstöpning som sker kring den globala finansregleringen. Sedan finns det ett demokratiproblem. Ekonomispråket innehåller en lång rad facktermer som folk i branschen svänger sig med, precis som inom andra branscher. Just nu handlar mycket om nya processer, teorier och idéer på internationell nivå som ännu inte praktiseras. Vissa av facktermerna kanske inte ens ligger i allmänhetens intresse att försöka förstå, det är nog bara de direkt berörda parterna som behöver följa med. Många av dessa termer avser vad som komma ska för bankerna. Nya regelverk tar ofta 3-4 år att implementera, men bankerna börjar redan gradvis att anpassa sig till dem. Det blir viktiga signaler.
Har politiker varit för naiva kring riskerna med banksystem?
– Jag tycker inte att man kan säga att den svenska riksbanken och finansinspektionen varit naiva. Det ska kommas i håg att svenska banker stod sig väl under finanskrisen 2008-2009, medan andra utländska banker föll ihop. De svenska bankerna var inte så exponerade mot det som gav förluster under krisen. De har haft små kreditförluster och har kunnat fortsätta sin verksamhet ungefär som förut. Däremot kan man tala om att det fanns en global ignorans. Det finns osäkerheter som fortfarande präglar framförallt stabiliteten inom tyska och franska bankerna. Det finns motsättningar inom EU, det finns en tröghet och oenigheter om lösningarna. Det är frågan som i närliggande framtid behöver lösas.