LEDARE
Alla vet nog hur bra det fungerar att tänka ”Det går aldrig” när man står inför en utmaning. Utgången är ganska given, det går inte. För det har man ju redan bestämt.
Tyvärr fungerar det inte lika lätt att säga ”Klart det går” för att klara allt man ställs inför som kräver insatser i form av mod, kunskap och en del tur. Men chansen att faktiskt klara något är hundra gånger större med den inställningen.
Mycket enklare är det att slippa en hel del tankemöda genom att ta ta initiativ till förändring eller ta reda på hur saker och ting ligger till innan man ger upp.
Till exempel alla dessa kommentarer lite här och var att man blir avstängd från sin a-kassa om man inte söker alla jobb som är utlysta oavsett om man är kvalificerad eller inte. Men hur många har faktiskt blivit avstängda av detta skäl? Är det ett rimligt antagande?
Jag förstår att det är svårt att veta vad som är tillräckligt antal jobb att söka. Men då kan man ju fråga?
Jag förstår också vitsen med den kampanj som nu pågår där arbetslösa i mängder uppmanas att söka jobbet som generaldirektör på Arbetsförmedlingen. Det är en protest mot byråkratin och regelverket som många upplever som alltför kontrollerande. Men vad kommer att förändras genom denna aktion? Hade man lyckats bättre om man fört fram saklig kritik till sin handläggare om sina egna synpunkter rörande den egna situationen?
För oss som bara varit arbetslösa under korta perioder är det svårt att tänka oss in i hur det är och hur långvarig arbetslöshet påverkar en. Klämkäcka tillrop att ”tänka positivt” skulle förmodligen få vem som helst att gå i taket.
Men är motsatsen bättre? Att ständigt prångla ut budskapet att du kan inte göra något, alla är emot dig så det är lika bra att ge upp.