Landsbygdsboendet bjuder hela tiden på nya upplevelser. I helgen var det hästkörning med vagn, eller rockard som det egentligen heter, som är en större tvåhjulig sulky. När den första nervösa spänningen lagt sig och det krampaktiga greppet om tömmarna släppt var det en härlig njutning att glida fram på sockenvägarna i maklig takt. Emellanåt avlöst av lite trav, så fartvinden kändes i ansiktet bakom det stabila och trafikvana russet.
En reflektion som infann sig var att detta förr var det vanligaste transportmedlet och utan att nu sväva ut alltför mycket i nostalgiska drömmar tänkte jag att det måste ha varit ett sätt att färdas på som gav tid för eftertanke och funderingar. I dag åker vi snabbt och bekvämt i våra ombonade bilar, men så mycket tid till eftertanke blir det inte. Efter avslutad körtur kunde jag konstatera att man trots allt inte blir för gammal att lära något nytt. Det blir garanterat fler åk på kuskbocken.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade nyligen att kontroll av vattenreningen ska ske vid regionens alla reningsverk. Inte en dag för tidigt med tanke på de brister som några av Gotlands vattenråd påpekat efter egna provtagningar. För precis som jag skrev i en ledare för ett tag sedan är det tur att de lokala vattenråden finns när regionens egenkontroll uppenbarligen brister.
På tal om vatten så har miljö- och hälsoskyddsnämnden också beslutat om ett skarpt yttrande till miljödomstolen angående den kommande kalkbrytningen vid Ducker i Bunge.
Nämnden anser att alla risker med brytning i Ducker inte är helt klarlagda och därför är den ekonomiska säkerheten på 20 miljoner alldeles för liten.
Förre ordföranden i nämnden - folkpartisten Mats-Ola Rödén - höll hela tiden en rak linje i kalkbrytningsfrågan och det var just tillgången på rent vatten för norra Gotland som oroade honom.
Nu är miljöpartisten Harriet Lihnell nämndsordförande och hon fortsätter på samma spår som Rödén.
Det känns tryggt och ansvarsfullt!
Efter Hösta domstolens beslut i höstas att ge Nordkalk tillstånd till brytning utropade en känd före detta fackbas på företaget att "Rättvisan och förnuftet har segrat". Frågan är om det i ett längre perspektiv var det rätta, för hur ska Gotland i framtiden överleva utan säker vattenförsörjning?
Så har då kärnkraften ännu en gång visat sitt rätta ansikte. Även om vi förmodligen inte drabbas av naturkatastrofer liknande de i Japan, så kan även mindre incidenter vid våra svenska verk ge oöverskådliga konsekvenser. Till skillnad från i stort sett alla andra energikällor har man bara en chans när det gäller kärnkraften. Går det snett är det kört.
En kärnfysiker vid dåvarande atomforskningsstationen Studsvik sa en gång: "Kärnkraft är världens dyraste metod att koka vatten". Jag skulle vilja tillägga att det också är världens farligaste metod för vattenkokning.