Ska problemen inom äldrevården byggas bort med hjälp av minimikrav på bemanning? Det tycker Miljöpartiet, som länge drivit frågan. I december, då tillståndet inom svensk äldrevård var livligt debatterat efter avslöjanden om vårdbolaget Carema, lade MP tillsammans med V och S fram ett förslag om sådana krav.
Socialstyrelsen hade då redan i uppdrag från regeringen att ta fram vägledning för bemanning på landets demensboenden. Både regeringen och Socialstyrelsen har dock varit negativa till att sätta specifika krav när det gäller äldrevården i sin helhet, däremot är nationella riktlinjer för demensboenden alltså redan på gång. Men linjen som Miljöpartiet driver är att krav om minimibemanning ska gälla på alla typer av äldreboenden.
Frågan är inte helt enkel. De farhågor och invändningar som finns är exempelvis att minimikravet i realiteten skulle kunna bli en högstanivå, ett slags tak och inte ett golv, som ju är intentionen.
Vidare ser behoven olika ut på olika äldreboenden, och läget på ett och samma boende kan också variera med tiden. Det beror på hälsotillståndet hos de boende.
En kanske ännu viktigare anledning att vara försiktig med ett sådant införande är att antalet i personalstyrkan inte nödvändigtvis garanterar en god kvalitet. En utförare skulle kunna försvara en undermålig kvalitet med att man lever upp till ett bemanningskrav.
Samtidigt är frågan om en otillräcklig personalstyrka mycket viktig, vårdpersonal går på knäna på många håll och det påverkar kvaliteten och säkerheten för boende. Men problemen måste också lösas på ett djupare plan.
Svårigheterna inom äldrevården har inte sällan med bemanning att göra. Men ska situationen bli bättre krävs att kommunerna verkligen är ytterst ansvariga. Att skandaler på boenden kan upprepas gång på gång handlar ofta om bristen på uppföljning och tillsyn.
Debatterna har ofta handlat om privata aktörer och huruvida privatiseringen i flera kommuner bär skulden till problemen. Här är kommunernas roll också avgörande. Innan ett privat alternativ vinner en upphandling och finns tillgängligt för brukare är det kommunens ansvar att se till att upphandlingen genomförs på ett sätt som garanterar en god kvalitet. Det är när det ansvaret sviktar som kvaliteten på allvar riskeras.
Bemanningsfrågan inom äldrevården förtjänar uppmärksamhet, men att sätta ett minimikrav kan både vara svårgenomförbart och problematiskt.
Bra förhållanden och valfrihet borde vara självklarheter för äldre i behov av vård, men det är inget som automatiskt följer av ökade resurser. Utan krav, tillsyner och ordentligt genomförda upphandlingar kan problemen fortsätta. Kommunerna måste vara yttersta garanten för en god äldrevård.