De flesta av oss såg med stor behållning tv-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”, efter Jonas Gardells böcker. Det blev en viktig påminnelse om hur livet var i Sverige för inte alls länge sedan. Okunskapen kring aids och hiv (eller HTLV-III som det hette då) kan så här i efterhand ses som helt bisarr.
När vi nu ser tillbaka tycker vi nog alla att det är både skamligt och pinsamt hur de sjuka och drabbade då behandlades. Frågan är hur mycket vi lärt oss?
Vi vet en hel del mer om aids och hiv och tack och lov även om homosexualitet.
Men själva sexualiteten pratas det fortfarande om i termer som ibland får en att baxna.
Moral och normativa påståenden är fortfarande vanligt förekommande. Håkan Ericssons ledare om ”horkarlar” var ett bra exempel på ett synsätt som man trodde hörde till en gången tid.
Sexualitet är ett mänskligt behov och en drift som alla människor har, även de som inte är kära och inte lever i en relation. Att definiera sex som ”denna mänsklighetens finaste, underbaraste känsla och samvaro mellan två människor” är att säga att man inte bör/kan ha sex om det inte är en kärleksgåva.
Håkan Ericsson är också övertygad om att alla sexköpare är välbärgade män som vill visa sin makt och köper sex på samma sätt de köper en ny bil. Han vill straffa sexköparna genom att offentligt schavottera dem i avskräckande syfte. Jag vet inte om det ingår i hans tydliga vilja att politisera frågan att vara ”nyliberal” eller om han verkligen tror att det är sant.
Unga människors sexualitet har också varit i ropet den senaste tiden.
Barnmorskor och läkare på ungdomsmottagningen är frustrerade över att de kommer in alldeles för sent, när unga redan drabbats av könssjukdom eller oönskade graviditeter.
De vill ha hjälp att sprida kunskap och uppmärksamhet kring vikten av att använda preventivmedel. Gotland ligger åter i topp för antalet aborter och även antalet fall av klamydia har ökat på Gotland.
Frågan är då: ska vi börja prata om lösningar eller ska vi prata om vem som är mest ansvarig?
Självklart ska vi ägna mer tid åt att informera och ställa krav på unga killar. Men så länge det är unga tjejer och kvinnor som får bära konsekvenserna är det de som ska ha samhällets största uppmärksamhet.
Ingen ung tjej som inte vill ska prackas på att börja äta p-piller. Men de ska få relevant information om riskerna, inte skrämmas av gårdagens kunskaper.
Lika lite när det gäller aids som oönskade graviditeter.