Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson är alltid beredd att ta ansvar. Så länge vi talar om ansvaret för att påpeka att det är någon annans fel. Han tar sin superkraft till en ny nivå i en intervju i lördagens GT, när han ska förklara varför hälso- och sjukvårdschefen blev tvungen att gå efter bara ett drygt halvår på jobbet, efter halvkvädna förklaringar om samarbetsproblem från den tillförordnade regiondirektören. Åke Svensson hade hittat den skyldige:
– Om rekryteringsfirman hade gjort sitt jobb hade det aldrig blivit så här. Jag tycker det är skitdåligt.
Där finns inget självprövande tvivel om hur bra Region Gotland är på att understödja sina förvaltningschefer. Inga funderingar på om det verkligen går att köpa sig fri från ansvaret för rekryteringar. Ingen tanke på om att det kan vara problem i den befintliga organisationen som skapar oundvikliga konfrontationer. Inga reflektioner kring egen skuld. Nä, skulden läggs behändigt utanför politiken, utanför hela Region Gotland och hans fögderi men på den externa konsulten.
När den möjligheten att exportera skulden inte finns, då blir ännu smutsigare lösningar. Som när Åke Svensson egen partikamrat Tommy Gardell och hela tekniska förvaltningen kölhalades för att hålla ledningskontoret rent.
Praktiken påminner inte så lite om hur gamle partiledaren Göran Persson brukade agera när det brände till. Han tvekade aldrig att svära sig fri och skylla på medarbetarna, oavsett om det gällde tafflig tsunamihantering eller överutnyttjande av regeringsplanet. Och när tillfälle erbjöds att utse en extern syndabock... Ja, kommer ni ihåg den fiaskoartade turnén i Sydafrika och hur det efteråt blev PR-byrån rikta som dekapiterades och fick bära hundhuvudet. Samtidigt.
En bra chef utkräver ansvar inom organisationen. Men ikläder sig allt ansvar och skyddar medarbetarna inför omvärlden.
Med ledarskap enligt Åke Svensson och Göran Persson är det precis tvärt om.