Gotland är minsann inte bara av intresse för gotländska medier. Nej, öns framtid är till och med omdebatterad på Dagens Nyheters kultursidor. Fint värre.
För ett par veckor sedan (3/7) skrev författaren Kristofer Ahlström om hur "Sudermalm äter upp Gotlands själ".
I går replikerade författaren och sommargotlänningen Håkan Östlundh.
Östlundh framhåller att den gotländska landsbygden är avfolkningsbygd:
"Sanningen är att hade husen inte sålts som sommarnöjen hade de fått stå tomma för att till slut förfalla som i andra avfolkningsbygder. [...] Jag har själv köpt två hus på Gotland (ägt ett i taget - så sitt i båten). Vid båda tillfällena var jag och min fru de enda spekulanterna."
Men längs kusten och i Visby är ju fastighetspriserna höga. Där är det svårt för vanligt folk att komma till.
Jo, men Östlundh påpekar att det inte är unikt för Gotland. "De största plånböckerna vinner överallt".
Att freda Gotland från fastlänningar är ingen lösning. Östlundh tecknar en svart bild av det alternativet:
"Jag har svårt att tänka mig att den kvarvarande befolkningen i Norrlands inland sitter och tittar ut över förfallna ödehus, fingrar på socialbidragsavin och känner en glädje över att ha räddat Norrlands själ."
Själv tycker jag att det är ett problem att det exempelvis är så många fönster i bland annat Visbys innerstad som gapar svart höst, vinter och vår. Och visst vore det oerhört bra om fler valde att bo permanent på Gotland.
Men att stänga ute går inte. Det är ingen lösning. Inte för de socknar som är heta på fastighetsmarknaden och inte för de som är svalare heller.
Gotland måste vara inbjudande istället. Och naturligtvis behöver vi också ett mer dynamiskt regionalt näringsliv om fler gotlänningar ska få råd att bosätta sig i attraktiva lägen. Så kan vi bli fler bofasta och så kan de bofasta bli mer närvarande på alla delar av Gotland.
De allra senaste åren har Gotlands befolkningsutveckling vänt svagt uppåt. Sådana trender är oftast trögrörliga, men jag fruktar ändå ett hack i kurvan. Regionens nya rödgröna majoritet talar gärna om vikten av företagande. Men alla politiskt beslutade förändringar går i fel riktning.