Den 29 september var det exakt 500 år sedan den första texten om romsk närvaro i Sverige nedtecknades. Det handlade om ett 30-tal familjer som anlände till Stockholm och frågan är om de inte hade vänt vid stadsporten, om de hade anat vad som väntade deras ättlingar.
Romerna tillhör utan tvekan en av Sveriges - och Europas - mest utsatta minoriteter. Under århundradenas lopp har de nekats rättigheter som rösträtt och skolgång och utsatts för övergrepp som tvångssterilisering och tvångsabort. 1637 kom en lag om etnisk rensning, där resandefamiljer beordrades att lämna landet.
I dag är lagen en annan, med fri rörlighet inom EU, men i praktiken slängs romer ut ur länder och jagas bort från platser. I P1 Morgon (28/9) berättar Rosario Ali Taikon, som arbetar med romska kultur- och arbetsmarknadsfrågor, om diskriminering inom utbildningsväsendet, arbetslivet och bostadsmarknaden. "Det vardagliga livet ser ganska annorlunda ut för en person med romskt ursprung," säger han.
Det är givetvis skamligt att vi inte har kommit längre på 500 år och integrationsminister Erik Ullenhags (FP) uttalade målsättning - att 2012 ska bli en nystart för romer i Sverige (DN Debatt, 2/1) - är bara att applådera. Inriktningen är att romska barn som föds i dag ska ha likvärdiga förutsättningar som alla andra, när de går ut i vuxenlivet om 20 år.
Det är helt rätt väg att gå. Självklart måste alla - även det svenska samhället - göra upp med sitt förflutna, men hur gärna vi än vill kan vi aldrig göra fruktansvärda handlingar ogjorda. Däremot kan vi se till att historien inte upprepas.