40-timmars arbetsvecka - för barn
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förslaget, som har rönt en hel del uppmÀrksamhet i sÄvÀl SVT som pÄ diverse bloggar redan, handlar om att förÀldrars möjligheter till att ha sina barn pÄ förskolan skall begrÀnsas till 40 timmar i veckan och att barnen skall ha fem veckors sommarlov. FrÄn förskolan. Detta för att undvika att barn vistas för lÀnge i en uttröttande miljö. Förslaget jÀmstÀller sÄledes att vara i förskolan med arbete. TyvÀrr Àr det inte det enda tankefelet hÀr.
RÀtten till barnomsorg utgör en fundamental grundpelare i ett modernt samhÀlle för att möjliggöra för alla mÀnniskor att förvÀrvsarbeta och dÀrigenom försörja sig och sina barn. Att barns vistelse pÄ förskola skall begrÀnsas till 40 timmar per vecka Àr en utopisk tanke direkt illa lÀmpad för praktiken. Vad skall exempelvis alla ensamstÄende förÀldrar göra som har arbeten som krÀver mer Àn 40 timmar i veckan och som dels vill arbeta, dels mÄste göra det för att försörja sÄvÀl sig sjÀlva som sina barn?
Skall staten i en sÄdan situation sÀga "Nej, det fÄr du inte" och dÀrmed tvinga kvar de mÀnniskorna pÄ en levnadsstandard under vad de bÄde vill och kan genom att begrÀnsa deras rÀtt till barnomsorg? Nej, Àr det sjÀlvklara svaret pÄ den frÄgan.
Och de fem veckornas sommarlov, dĂ„ barnen enligt förslaget skall ha "semester" frĂ„n förskolan, hur Ă€r det tĂ€nkt att det skall fungera? Skulle det i praktiken inte innebĂ€ra att staten dĂ€rigenom tvingar förĂ€ldrar att ta ledigt nĂ€r förskolan Ă€r stĂ€ngd och inte nĂ€r de sjĂ€lva vill eller kan? De förĂ€ldrar som vill vara lediga med sina barn pĂ„ hösten, under vĂ„ren, eller över jul istĂ€llet, hur Ă€r det tĂ€nkt? Eller rĂ€knar man kallt med att förĂ€ldrarnas semesterdagar dĂ„ Ă€r slut varför den situationen aldrig kommer att uppstĂ„? Ăr detta förenligt med barnens intressen? Knappast.
Enligt en av tÀnkarna bakom förslaget, moderaten Inger Koch, gÄr barnpassning sÀkert att ordna genom slÀktingar och vÀnner de timmar förskola enligt förslaget inte skulle vara ett alternativ. Koch förutsÀtter sÄledes dels att alla har vÀnner och slÀkt som kan stÀlla upp, dels att alla berörda slÀktingar och vÀnner vill stÀlla upp. Det Àr att göra det hela vÀldigt enkelt för sig.
Förslaget faller pÄ sin egen orimlighet, inser de ansvariga inte det?
En vÀlfungerande barnomsorg Àr viktig Àven ur ett jÀmstÀlldhetsperspektiv. Förskolor har möjliggjort för kvinnor att lÀmna hemmet för att förverkliga sig sjÀlva pÄ arbetsmarknaden. Att begrÀnsa den rÀtten skulle vara att i detta avseende ta flera steg bakÄt i utvecklingen.
Om det Àr sÄ att undersökningar visar att barn far illa av att vistas pÄ förskolan för lÀnge, kÀnns det som om det borde bero snarare pÄ att grupperna Àr för stora, bristen pÄ personal för pÄtaglig och resurserna sÄ smÄ att verksamheten snarare har kommit att handla om förvaring Àn en kreativ miljö, Àn att barnen Àr dÀr för lÀnge i sig. Om det förhÄller sig sÄ borde lösningen handla om att minska grupperna, anstÀlla fler förskolelÀrare samt se till att miljön Àr sÄdan att det inte bara handlar om sÀker förvaring av smÄ mÀnniskor utan ocksÄ stimulerar utveckling.
Att frankt begrĂ€nsa rĂ€tten till förskola till ett visst antal timmar per barn Ă€r inte ett Ă€ndamĂ„lsenligt alternativ. Ărligt talat Ă€r det kortsiktigt, inte praktiskt genomförbart samt kontraproduktivt ur en arbetsmarknadspolitisk synvinkel. För att inte tala om antifeministiskt. Hade Alvar Myrdal varit i livet hade förslaget med sina uppenbara konsekvenser sannolikt fĂ„tt henne att se rött. Det fĂ„r mig att se rött. Och det utan att tĂ€nka pĂ„ Alva Myrdal.