I drygt ett år har det planerats och snart börjar festligheterna.
Föreningen Gutnisk idrott firar i år 100-årsjubileum och det ska firas med buller och bång. Om någon är på jakt efter den gotländska folksjälen så finns mycket av den i dag bevarad i just detta kulturarv.
Ett högst påtagligt levande kulturarv ska tilläggas. Ett par tusen gotlänningar tävlar varje år under Stångaspelen (som fyller 100 år om tolv år) i de olika grenarna, flest, drygt 1 000, i bollspelet pärk.
I år firas även 100-årsminnet av OS i Stockholm 1912 och liksom då ska ett gäng gotlänningar visa upp just gutnisk idrott vid minnesceremonierna den 9 juni. Stångaspelen kommer i år att firas i fem dagar i år, jubileet till ära.
Jag hoppas att 100-årsfirandet blir en nystart för att uppmärksamma de gutniska idrotterna mer och bredare, inte minst för våra turister. Att skapa upplevelser kring de gutniska idrotterna borde göras mer än i samband med Medeltidsveckan.
Idrotterna borde också vara en mer självklar del i skolorna. Pärkspelet passar alla, tjejer och killar, unga och gamla, spänstiga och mindre spänstiga. Myten att reglerna är krångliga behöver övervinnas.
Varpan har länge varit på nedgående men än lever sporten som har svårare att konkurrera om framför allt ungdomar. Å andra sidan borde varpan tilltala samma personer som gillar golf, det lite meditativa i de båda sporterna ligger också i tiden när människan söker tid för långsamheten.
De mer spexartade lekarna är kanske de mest publikvänliga och vi som har varit med ett tag minns högtidsstunderna när Stångaspelen hade besök från Skottland där man liksom på Gotland hittat storheten i att lyfta stora trästockar och kasta iväg dem. Tossing the Caber heter det där, stanggstörtning här.
Jag hoppas att både intresset för och kunskapen om de gutniska idrotterna kommer att öka väsentligt under detta jubileumsår.