För att uppmärksamma väsentliga samhällsfrågor utlyser EU sedan snart 30 år tillbaka något som benämns för temaår. Temat för år 2012 blev de äldre och deras situation. Ett nog så passande val med hänsyn till Europas - och Gotlands - åldrande befolkning.
Vad är nu detta? En Kanelbullens dag men bara i större format? Nja, syftet är nog allvarligare än att bara sälja in ett tema. Kort beskrivet ska äldreåret öka medvetenheten om att äldre människors insatser är en samhällsinvestering och tillgång. De äldre ska ses som en resurs, inte bara att ta tillvara utan även att utveckla.
Glädjande nog ser nu alltfler företagare och arbetsgivare de äldre just som en resurs och inte som en belastning. Ungdomlig entusiasm parad med livserfarenhet och rutin är en bra mix för att utveckla och driva en rörelse, oavsett om det rör sig om en hembygdsförening eller ett företag.
Ett område där de äldres kunskaper tillvaratas är i den ideella sektorn, inte minst inom föreningslivet. Men ett annat arbete som inte uppmärksammas i tillräcklig hög grad är det arbete som utförs i hemmen där alltfler äldre kvarstannar så länge som möjligt. Ett arbete, en tjänst, som kanske består i att en åldrig hustru vårdar sin demenssjuke make så länge som orken tillåter.
Den som är pensionär i dagens Sverige har fått uppleva en resa, inte bara till en högre materiell standard utan även till en bättre hälsa. Dagens 75-åringar kan jämföras med föregående generations 65-åringar. Medellivslängden har ökat med ett kvarts sekel sedan pensionsåldern bestämdes till 67 år. Detta beslut fattades av riksdagen 1913. Man hade inte råd med en lägre pensionsålder i dåtidens fattigsverige.
Dagens pensionsgräns vid 65 år med möjlighet att arbeta längre eller kortare tid har fungerat väl. Ett flexibelt system där individen får vara med att besluta om pensionstidpunkten. Om kroppen inte längre orkar med ska man naturligtvis även ha möjlighet att gå "i förtid". Men allt förändras och förnyas, inte minst de ekonomiska möjligheterna. Mot den bakgrunden kan man se tankegångarna att få möjlighet - ingen skyldighet - att arbeta tills man fyller 75 år.
Arbetslivet har en stor social betydelse. En av de första frågorna som ställs vid mötet med en ny människa är "Vad jobbar du med?". Känna stolthet över det man uträttar, glädjen att vara behövd, att vara delaktig är av stor betydelse för oss alla, ung som gammal.
Jag tror inte att någon som beslutar sig för att arbeta till 67 år tar arbete från någon yngre utan man bidrar snarare till att sudda ut generationsgränserna och föra kunskapsarvet vidare - till de yngre.
Men vad ska man då göra på dagarna när beslutet är fattat att lämna arbetsplatsen? Bara fantasin (och kroppen) sätter gränser för vidare verksamhet.
Att vi blivit yngre när vi tillhör de äldres skara i dagens samhälle visar Jokkmokks kommun när man avvisar 100 åriga Anna Lindvalls önskan att flytta till ett äldreboende, eller...