Man slutar i och för sig aldrig att förvånas över Håkan Ericssons beskrivning av det politiska Gotland.
Men det finns en gräns när politiska tolkningar övergår i ren desinformation. I gårdagens ledare försökte Håkan Ericsson ge sken av att kritiken mot revisorernas rapport kom enbart från Eva Nypelius (C) och att hon skulle ha invändningar mot kritiken mot de ständiga underskotten i sjukvårdens ekonomi.
Alla som läser referaten från regionfullmäktiges sammanträde i måndags kan se en mer objektiv och sann redovisning av det hela.
Den kritik som Eva Nypelius framförde är enig från hela den förra kommunstyrelsen, ledamöter från alla partier, inklusive nuvarande regionstyrelseordförande Åke Svensson. Den gällde inte heller underskottet i sig utan revisorernas grunder för hur ett beslut i kommunstyrelsen i maj 2010 klandras medan ett likalydande beslut i den nya kommunstyrelsen i november inte får kritik.
Den process för den gotländska sjukvården som Håkan Ericsson nu säger att den rödgröna står bakom och tror på, har drivits igenom och genomförts av den förra majoriteten. Det är ju just detta förändringsarbete som påbörjades och genomfördes under förra mandatperioden som gör att revisorernas kritik i just detta läge blir märklig.
Det är också det kritiken som anfördes av Eva Nypelius gäller: det faktum att revisorerna helt förbiser just detta stora och avgörande förbättringsarbete och riktar in sig på att vränga ord i ett enskilt beslut om en delårsrapport.
Inför valet och i samband med maktskiftet i Region Gotland talade de rödgröna om risken med tjänstemannastyre om den politiska ledningen är svag. Detta resonemang gällde hur den nya samhällsbyggnadsförvaltningen är uppbyggd.
Hittills har inte den nya politiska ledningen visat prov på att man är en stark ledare som sätter agendan för tjänstemännen istället för det motsatta. Tvärtom går tjänstemannaförslag rakt igenom och upp på nämndens bord i obehandlat skick (indragningen av snöröjning av enskilda vägar utan statsbidrag).
Att hyresbidraget till gamla Klostergården i Roma nu är bortprioriterat försökte Åke Svensson desperat få till att det handlade om en höjd ambition i frågan av den nya majoriteten.
- Man har aldrig så mycket pengar som när man sitter i opposition, konstaterade han, troligtvis av egen erfarenhet.
Men faktum är ju att pengar fanns avsatta för Klostergården i budgeten tidigare, nu finns de inte. Hur detta kan vara en ambitionshöjning begriper nog ingen annan än Åke Svensson (S).
Pengarna var inte en gåva utan skulle ges ut som hyresbidrag om det fanns en motpart som ville hyra och organisera den mötesplats som intressegruppen efterlyste. Nu verkar det inte finnas någon sådan motpart eftersom ingen har begärt ut hyresbidraget. Detta hade räckt för Åke Svensson att svara på Lars Thomssons (C) interpellation istället för att snurra in sig i påståenden om att man har högre ambitioner än sina företrädare.