Vi måste inte alltid framåt-uppåt

Pandemi2020-03-30 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

KULTURKRÖNIKA

Hur det än blir, sen när det är över – låt det bli annorlunda! Den politiker som först säger att ”nu har vi fått hjulen att snurra som vanligt igen” kommer inte att få min röst. 

Den politiker som säger att ”låt oss ta lärdom av det som hänt och fokusera på att stödja det som var bra” kommer att få det. Viruset är som en framkallningsvätska som visar det absolut bästa och det absolut sämsta hos människan. Det bästa och sämsta med vårt sätt att organisera oss blir tydligt. 

Så tänk om det blir så här: att en dag ska de maktfullkomliga som använder pandemin för sina egna megalomaniska syften tillsammans med gnällspikarna, desinformatörerna, lögnarna, konspiratörerna och de som skiter i reglerna få sitta där och tugga på sina virusbefläckade gamla hattar, i ensamhet, i karantän från oss som gjorde vårt bästa. 

Vi som kanske förlorade våra jobb, fick flytta till en mindre lägenhet, fick börja om, blev av med våra småföretag. Men fem år efter katastrofen är det inte vad vi minns. Vi minns vårdpersonalen som gav allt, vi minns kulturarbetarna som gav bort sina föreställningar digitalt, vi minns de makthavare som jobbade dag och natt för att få fram stödpaket och ena landet, vi minns bankerna som frös inne sina aktieutdelningar och chefsbonusar, vi minns de ensamkommande som fick amnesti och direkt gick in och avlastade vården och omsorgen, vi minns den rena luften och tiden vi fick till skänks. 

Vi fick våra nya vanor, som promenader med grannen och brädspelstisdagar. Vi stärkte vårt civilförsvar och byggde upp förråden igen. Trots det, eller kanske tack vare, blev vi bättre på att leva i nuet. Vi vet hur fort det kan förändras.

Kulturen visade vägen. Neil Young sände sin turné digitalt under pandemin. Gotlandsmusiken också. Nu – fem år senare – är livekonserterna tillbaka men de digitala finns kvar. Motståndet bröts under corona-tiden. Live är bra men digitalt når bredare. 

Man har lärt sig hur man ska ta betalt för den digitala kulturen också. Tänk så länge det hade pratats om att tillgängliggöra kulturen på digitala plattformar. Och tänk att det krävdes en corona för att det skulle bli verklighet i någon större skala. Begrepp som finkultur och populärkultur är irrelevanta när operan når in i minsta stuga för en billig penning. 

På mormors boende parkerar sig finklädda tanter i soffan inför lördagens livesändning. Gubbarna spottar ut snuset, sätter på sig VR-glasögonen och kollar den senaste uppsättningen från Dramaten.

Resandet har inte upphört. Det tar sig bara en annan form. Med lite mer tid men mindre pengar uppstod nya resmål och nya resvägar. Elflyget kommer inte så långt så Gotland har blivit det nya heta för balterna och våra nordiska grannar. De döda bottnarna i Östersjön håller långsamt på att få liv igen. Vi måste inte längre hela tiden framåt uppåt. Vi har lärt oss att vila.