LIBERAL ASPEKT
Politiker och höga offentliga tjänstemän har en skyldighet att svara på medias, i förlängningen allmänhetens, frågor om sådant som berör deras tjänsteutövning. Pressfolk som lägger locket på innebär ett allvarligt problem.
Relationen mellan journalister, politiker och andra företrädare för offentlig sektor är speciell. Politikerna är framröstade för att med varsamhet och klokskap och bygga upp och förvalta vårt gemensamma samhälle. De stiftar lagar, sätter upp regler och fattar beslut om vad som ska prioriteras och vad som inte. Tjänstemännen i kommuner, regioner, statliga myndigheter och så vidare är i sin tur anställda och ansvariga för att förverkliga och förvalta. Samtidigt representerar även offentliga tjänstemän alla oss medborgare som äger och betalar för det som är gemensamt. När journalister, vilka har ett demokratiskt uppdrag att hålla medborgarna upplysta, vill ställa frågor till politiker eller tjänstemän på höga poster borde det därför vara fullständigt självklart att de blir bemötta med öppenhet och respekt.
Tyvärr är så inte alltid fallet. Ett aktuellt ärende handlar om när SVT nyligen intervjuade den nytillträdda landshövdingen i Gävleborg, Carina Ståhl Herrstedt, tidigare riksdagsledamot (SD). En tradition är att landshövdingen inviger Gävle Pride varje år. Men den nya landshövdingen kommer inte att få den inbjudan, har arrangörerna låtit meddela. Anledningen är att Ståhl Herrstedt har två förtalsdomar i bagaget och har spridit djupt olämpliga skämt om bland annat judar och svarta personer. Inget Gävle Pride vill förknippas med.
När SVT:s reporter frågar landshövdingen om detta, hade det naturliga varit att hon svarat så rakt och ärligt hon kunde. Till exempel att det är tråkigt att hon inte får vara med och inviga och att hon ångrar sina tidigare misstag djupt och är ledsen för vad konsekvenserna blivit. Eller att hon tycker att det är bra eftersom hon inte anser att Gävle Pride är en arena för henne. Alternativt något annat som går i linje med vad hon känner och tycker.
Men istället går kommunikationschefen Sofia Rohlin in och avbryter intervjun. Vilket är både oprofessionellt och ogenomtänkt. Man skulle kanske kunna tro att Rohlin är ung och oerfaren och halkat in på sin tjänst på ett bananskal. Så är dock inte fallet. Hon är över 40 och har arbetat med kommunikation på Länsstyrelsen i många år. Dessförinnan har hon varit journalist och nyhetschef. Rohlin borde alltså förstå hur illa det låter när hon påpekar att “sånt här vill inte vi ta i media”. Självklart är det i media, öppet för alla medborgare som undrar om Ståhl Herrstedt har eller önskar ta avstånd från sina tidigare uttalanden, som sånt här ska tas.
För journalister i hela Sverige som skriver om samhällsfrågor och granskar offentlig makt är det inte ovanligt att bemötas på det här sättet. Ibland är det till och med ännu värre och locket läggs på direkt av någon förnumstig pressekreterare som inte förstår att det inte är någon strid som utkämpas utan demokratisk nyhetsförmedling. Det är betydligt klokare av en minister, landshövding, kommunalråd, regiondirektör eller vd i offentligt bolag att faktiskt svara på alla frågor öppet och generöst. Även om frågorna rör känsliga ämnen.