LIBERAL ASPEKT
Farsen om Henrik Landerholm fortsätter. Också denna gång är skadan helt självförvållad.
Varje gång namnet Henrik Landerholm nämns i media skadas statsminister Ulf Kristerssons (M) förtroende i säkerhetsfrågor. I ett så känsligt läge som Sverige befinner sig i just nu kunde man hoppas att hans parti gjorde allt de kunde för att hjälpa Kristersson att reparera den skada som Landerholm-affären orsakat.
I stället väljer Moderaterna att återigen göra Landerholm relevant för media genom att ge den avpolletterade säkerhetsrådgivaren ett uppdrag på partiets riksdagskansli. Samtidigt som han är föremål för en förundersökning som utreder huruvida han har begått vårdslöshet med hemlig uppgift.
Det visar på ett synnerligen dåligt omdöme hos Moderaterna. Och det är inte det enda exemplet på hur regeringen håller sina egna om ryggen oavsett hur mycket de slarvar eller missköter sig. Även härvan kring Anna Kinberg Batra lämnar en mycket dålig eftersmak. Det verkar som att Moderaterna lider av korruptionsproblem. Något de dock är långt ifrån ensamma om.
Socialdemokraterna har under decennier använt sin dominanta ställning för att sätta folk med tvivelaktig kompetens men med tung partibok på centrala roller i staten. Någonting som urholkar hela den svenska förvaltningsmodellen. Det här har Moderaterna alltid varit snabba att kritisera hårt.
Om man har menat allvar med sin decennier långa kritik mot socialdemokratiskt missbruk av utnämningsmakten bör man hålla sig för god för att själv syssla med vänskapskorruption som äventyrar Sveriges säkerhet.
Och om Henrik Landerholm vill skydda statsministerns - och således hela regeringens - förtroende i säkerhetsfrågor, borde han ligga lite lågt tills att det är någon annan än hans barndomsvän Ulf Kristersson som sitter i Rosenbad.