Intervju
Richard Sannerholm, doktor i juridik och aktuell med boken Rättsstaten Sverige (Timbro förlag 2020), förklarar att Sverige har en svagare rättsstat än vi ofta tror.
Du skriver att vi i Sverige inte riktigt förstår vad rättsstaten är. Vad menar du med det?
– Jämfört med begrepp som demokrati eller mänskliga rättigheter ses rättsstaten ofta som något tekniskt eller svårt. Något för jurister som sker långt borta i Högsta domstolen.
Vad är då rättsstaten?
– Grundläggande för rättsstatsbegreppet är att skydda individer från godtycklig maktutövning. Det är ett sätt att skapa förutsägbarhet i vardagen. Dels att besked från myndigheter, som bygglov, är att lita på, dels att tvister mellan medborgare kan lösas rättvist.
Hur fungerar rättsstaten i Sverige?
– Utan tvekan fungerar den överlag bra. Om man tittar på olika index får Sverige alltid höga resultat. Så visst fungerar rättsstaten i den meningen, men det säger inte så mycket om detaljerna eller hur det går till lokalt.
Vad är det då som inte fungerar?
– Jag ser två huvudsakliga trender. Den första är att en del myndighetsföreträdare verkar mer intresserade av att verka för politiska mål än att vara en neutral byråkrat.
– Den andra trenden är att politiker känner sig pressade att uppnå resultat och tillåter sig att tumma på regelverken. En förändring som möjliggör detta är att kontakterna mellan politiker och myndighetsföreträdare har blivit mer relationella, till exempel möts de informellt mellan sammanträden. Det bygger lojalitet mellan personerna, vilket kan vara bra, men är dåligt om politikerna underhand sätter press på tjänstemännen.
Vad finns det för exempel på politisering på myndigheter?
– Det tydligaste exemplet är UD-uppropet efter valet 2018. När regeringsmakten fortfarande låg i vågskålen skrev ett hundratal tjänstemän på UD under ett förment neutralt upprop om att bevara Regeringskansliets värdegrund. Men den spelar ju ingen roll, vi har en grundlag med rättigheter. I själva verket ville de påverka den politiska utgången.
Vad blir konsekvenserna av trenderna?
– När resultat måste uppnås anses jurister och revisorer stå i vägen för myndighetens egentliga uppdrag. En konsekvens är att myndigheters internrevision placeras långt ner i beslutsleden. Då kan de inte utöva sin kontrollfunktion.
Vad bör göras?
– Inga stora institutionella förändringar, som en författningsdomstol. Vi har den rättsstat vi har, som bygger på traditioner över lång tid. Det är värt att värna. Däremot behöver vi se över tjänstemannaansvar. Inte för att straffa de som gör fel, utan för att inskärpa att myndighetsarbete är regelstyrt.
– Vi måste också se över hur de anställda på myndigheter lärs upp i tjänstemannarollen eftersom vi inte har gemensamma karriärutbildningar. Slutligen måste politiker signalera att rättsstaten är viktig, för det är politikerna, inte domstolar eller andra institutioner, som kan skydda rättsstaten.
Hur fungerar trenderna med politisering och resultatpress?
- Trenderna har en växelverkan mellan tjänstemän som ser sig stå över vissa regler och politiker som signalerar att de måste nå resultat. När målkonflikter uppstår trumfas reglerna av att vilja uppnå resultat. I stället för att tjänstemännen säger ifrån att målen måste nås på annat sätt om inte reglerna ändras.