Vi tilltalas av våra politiker som om vi vore eniga om att ett kraftigt utbyggt försvar vore det enda rätta. Samtidigt är vi självklart eniga om att klimathotet är den stora ödesfrågan. Eftersom vi lever i ett konsensussamhälle som kräver en sak i taget och på rätt sätt så blir vi vanmäktiga inför problemet att hålla två saker i huvudet samtidigt.
Det exemplifieras på ett utmärkt sätt av rubriker i Gotlands Tidningar. I dem dundrade tunga socialdemokratiska ministrar om att ”Gotland går i bräschen för totalförsvaret” som ett exempel för resten av Sverige att ta efter.
I Gotlands Tidningar den 9 oktober ges vi information om att ”Flanking skrev under för framtidens klimat” genom att får vi förmoda godkänna uppdraget att göra Gotland till pilotområde för ett hållbart energisystem.
Som boende i relativ närhet till försvarets alltmer utökade uppdrag att ställa om för krig ”underhålls” jag av militärens blixt och dunder och konkurrens på vägarna av militärfordonens tunga trafik. Allt sammantaget med ökade negativa klimateffekter av olika slag som följd. För det finns väl inte ett klimatsmart försvar? Eldrivna stridsvagnar? Bullerreducerade haubitsar? Eller Karl Gustavs granatgevär med knallpulverläte?
Den ena ambitionen, att göra pilotprojektet med Gotlands klimatomställning till ett mönster för Sverige, går dåligt ihop med den andra ambitionen om att ”hjälpa Sverige” genom ökade satsningar på ett militärt försvar med negativa effekter för klimatet.
Om nu våra kära politiker kunde hålla två tankar i huvudet samtidigt så vore det väl rimligt om de befriade oss från det ena uppdraget. Kanske är det, det som Flanking månne skrivit under på. En liten brasklapp, med den underförstådda meningen om att vi är med på det ena men inte samtidigt på det andra. Låt oss därför fråga gotlänningarna själva vad de vill. Antingen ett starkt försvar med negativa klimateffekter för att vi ska känna oss trygga i framtiden eller framåtsyftande klimatpolitik för att göra framtiden över huvud taget möjlig. Kanske har vi här en frågeställning som ställer två ödesfrågor mot varandra. Den ena handlar om ett desperat försök att skydda oss mot en undergång i krig. Den andra om undergången genom en klimatkatastrof.
Det går inte längre att låtsas som om att det här inte angår oss. En folkomröstning på Gotland skulle kunna ge en fingervisning om vilken satsning som är viktigast och det inte bara för Gotland utan för hela Sverige.