Tiden innan ett val är utomordentligt intensiv. Ingen möda ska sparas, annars finns alltid en risk att det i eftervalsanalysen kan konstateras att allt inte gjordes. Den känslan vill de flesta valarbetare undvika så det är full fart i möten, dörrknackning och debatter. Även som i särklass största parti på Gotland är vi socialdemokrater nere på 21 mandat i fullmäktige. Å andra sidan historiskt med bibehållen majoritet. Det är jag stolt över!
En reaktion i en valförlust är att kritiskt granska såväl politik som valrörelse. I eftervalsdebatten kan jag konstatera att insikten om vad väljarna uttryckt inte alltid accepteras och reflektionen har ersatts med en bitterhet som är mycket tydlig i sociala media i synnerhet. Bitterhet är mycket lurigt då det äter upp oss människor inifrån och de framtida vägvalen blir förgiftade. Förhoppningsvis är detta tillfälligt och vi får som brukligt är en bra ton och konstruktiv debatt. Antingen det sker i fullmäktige, nämnder, regionstyrelse eller sociala media.
Nu är förhandlingarna mellan våra tre majoritetspartier slutförda och alla platser fördelade. Vi väljer internt innan allt bekräftas i fullmäktige i december. Samtidigt får vi inte tappa fart utan fortsätta arbetet som väljarna har givit oss förtroende för. Avsiktsförklaringen, vår gemensamma målsättning, presenteras snart och i nämnder och styrelser sjösätts allt efterhand.
Det finns hela tiden svåra frågor att lösa. Inte minst den ekonomiska situationen kräver alltid fokus. Styrning och ledning, på chefsnivå eller i politiken, är vägen till att lyckas förverkliga våra höga mål för Gotland. Därför ser jag fram emot möten och samtal den närmaste tiden. Det är företagardag på torsdag, frukostmöten och chefsdag i regionen. Samtidigt måste vi lösa vardagens politik. Men det är en oerhörd stimulans och glädje i att vara med och utveckla Gotland ytterligare!
Samtidigt finns en påminnelse om begränsningarna i livet. Veckan innebar att jag tog ett sista farväl av mamma när hon jordfästes i Mölndal. Minnen, tacksamhet och samtidigt insikten att nu tillhör jag den äldsta generationen. Kanske att allt detta också är naturligt att förknippa med begreppet höst.