LIBERAL ASPEKT
Det är en olustig väg politiken slår in på när man ropar efter lagstiftning mot allt som känns främmande eller obehagligt.
Riksdagsledamoten Joar Forsell (L) pratar om vandel i P1. En aktuell utredning föreslår att uppehållstilllstånd ska kunna vägras eller dras tillbaka om en person inte rättar sig efter ”grundläggande svenska värderingar och handlingssätt”, eller om man yttrar saker som inte är kriminaliserade men ändå inte bra. Förslaget har kritiserats av Nils Funcke, expert på yttrandefrihet, och organisationen Civil Rights Defenders. Forsell tycker att ”...det [måste] ... finnas konsekvenser för den som (...) beter sig illa”. Men det är klart att jag, du, alla, måste få ”bete sig illa” innanför lagens ramar. Det är ju till och med det roligaste som finns ibland.
Det är mänskligt att gilla lika. Vi umgås och rekryterar helst människor som ser ut och beter sig som oss själva. Motsatt känner vi osäkerhet när vi stöter på något främmande. Otaliga ”Jimmie moments”, såsom Widar Anderssons obehag inför arabiska ramsor, är exempel på sådan olust. Men att därifrån dra slutsatsen att politiken bör vidta åtgärder för att förhindra att liknande situationer uppstår, är ett sluttande plan. Det leder till ett mindre liberalt samhälle där staten lägger sig i frågor den gör bäst i att låta bli.
Det allra mesta varken bör eller kan regleras eller lagstiftas om. Inget system kan helt lagstifta bort individuella val och handlingar. För en liberal har det ett värde i sig att det utrymmet är så stort som möjligt. Där politiken inte dikterar exakt vad som ska göras, är det upp till oss att agera enligt eget skön. Det ställer höga krav på oss som individer. Bara för att något är tillåtet, är det inte lämpligt. Likaså kan det vara motiverat att agera, trots att lagen ger utrymme för att låta bli.
Ta diskussionen om en civilkurage-lag. Förespråkare menar att det måste till en lag för att få människor att till exempel larma vid en nödsituation. I den praktiska tillämpningen kommer juridiken tvingas definiera när denna lag är aktuell. Likaväl kommer det finnas tusentals av situationer när det är högst påkallat att gripa in, men som faller utanför den av juridiken definierade tillämpningen.
En analys som utgår från att alla problem kan bemötas med kollektiva lösningar riskerar att förlora mycket av det som är underbart med att vara människa i en modern demokrati. Det är inte farligt att känna obehag. Det är däremot skadligt att som samhälle slå ned på allt som avviker från majoritetens normer eller lagstifta med utgångspunkt i en känsla av obehag.
Många kände obehag inför kvinnor i byxor när den långa vägen mot jämställdhet tog sin början. Det finns också de som känner obehag inför att drag queens läser högt på bibliotek. Men staten ska garantera medborgerliga fri- och rättigheter, inte till varje pris skydda några utvalda från att känna obehag.