LIBERAL ASPEKT
De tunga avhoppen skapar problem för Liberalerna. Men på sikt kan massflykten förhoppningsvis gynna partiet.
Liberalerna har gått från att vara ett parti i kris till att framstå som ett parti i krig. Sedan årsskiftet har totalt sju nyckelpersoner, såväl tjänstemän som förtroendevalda, lämnat partiet (1/4). Det är inte bara ett svek mot partivännerna, utan också mot väljarna.
I riksdagsvalet 2022 röstade knappt 300 000 svenskar på partiet. I en undersökning som analysföretaget Verian gjorde på uppdrag av SVT (18/2) svarade knappt hälften så många av väljarna att de skulle ha lagt sin röst på Liberalerna om det var val idag.
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) är den enda som nu kan lämna med gott samvete. Till skillnad från de andra avhopparna har hon ingen lång bakgrund i partiet eller politiken. Hon har inte tillbringat sina tonår på fester med ungdomsförbund. Hon har skaffat sig en utbildning istället för att flytta till en liten kommun där hon egentligen inte vill bo för att få bli kommunalråd och därmed kunna klättra i partiets interna hierarkier. Och framför allt: Hon har arbetat i verkligheten, och gjort avtryck som åklagare inom det svenska rättsväsendet. Det är mer än vad man kan säga om många av de broilers vars mål är att få trycka på knappar i riksdagshuset.
De andra, oavsett om de varit förtroendevalda eller tjänstemän, har däremot vetat precis vad de gav sig in på när de ställde upp i valet eller tog anställning i partiet. De vet också precis vad deras avhopp signalerar: De tror inte längre på det liberala projekt de har ägnat en stor del av sina liv åt att vara med och bygga.
Först att hoppa istället för att ösa var riksdagsledamoten Robert Hannah (L) (13/2) som efter tio år som riksdagsledamot istället gick till Moderaterna där han nu ska engagera sig i en av partiets lokalföreningar.
Näst på tur var Anna Starbrink (L), senast riksdagsledamot, och före dess sjukvårdsregionråd i Stockholm. Den som är nördigt intresserad av politik har eventuellt noterat att Starbrink gått emot partilinjen när det gäller Tidöavtalet. Hon gick till ett toppjobb som överdirektör vid MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) (20/2).
Därtill har även partisekreteraren Jakob Olofsgård aviserat sin avgång (31/3), likaså partiets kanslichef i riksdagen (31/3), och tidigare även partiets kommunikationschef.
Brandberg ska ha all kredd för att hon väljer att vara lojal med sin egen familj, samtidigt som det kan framstå som lite naivt att tro att det går att ha ett privatliv som minister. Hon har arbetat i verkligheten och gjort avtryck som åklagare inom det svenska rättsväsendet. Hon kan återvända dit med högt huvud och ännu en erfarenhet i bagaget.