Inte utfrysta â men utestĂ€ngda frĂ„n politiskt inflytande. SĂ„ kan situationen för Sverigedemokraterna runt om i landet sammanfattas (Dagens SamhĂ€lle 12 februari). Det Ă€r en bra utgĂ„ngspunkt. Samtliga riksdagspartier har som policy att inte samarbeta med SD, varken nationellt, lokalt eller regionalt. Men det betyder inte att det Ă€r personerna som ska sĂ€rbehandlas, utan politiken. DĂ€rför Ă€r det sjĂ€lvklart att sverigedemokrater ska bemötas korrekt och med samma respekt som andra partiföretrĂ€dare.
Men dÀr tar det stopp. Trots att SD ökade i nÀstan alla kommuner och ibland Àr nÀst största parti saknar de reell makt. I stÀllet har övriga partier slagit nya rekord för blocköverskridande styren och minoritetsstyren. Odemokratiskt, tycker vissa. Ansvarsfullt, enligt andra. Sanningen Àr att det Àr sÄ demokratins spelregler ser ut.
Det faktum att man, som SD, fick 9,3 procent av rösterna i kommunalvalen, betyder inte att man har rÀtt till 9,3 procent av inflytandet. I en demokrati bestÀmmer 51 procent över 49 procent. Om inget parti har egen majoritet gör företrÀdarna i demokratisk anda upp med dem de helst vill samarbeta med.
Att fÄ ser SD som en lÀmplig samarbetspartner Àr inte konstigare Àn att Kristdemokraterna sÀllan strÀcker ut en hand till VÀnsterpartiet. Det handlar inte om utfrysning eller diskriminering, utan om att partierna stÄr vÀldigt lÄngt ifrÄn varandra och dÀrför har fÄ beröringspunkter.
GÀllande SD faller samarbetet pÄ att partiet i princip bara har invandring pÄ agendan. Vid ett eventuellt samarbete skulle partiet sannolikt inte nöja sig med att fÄ genomslag i frÄgor som sophantering, bygglovsÀrenden och personaltÀthet i förskolan. Givetvis skulle SD-politikerna krÀva att fÄ igenom delar av sin politik vad gÀller migration och integration.
Det stÀller övriga partier inte upp pÄ och dÀrför kan varken de rödgröna eller Alliansen inleda nÄgra samarbeten med Sverigedemokraterna. Konstigare Àn sÄ Àr det inte.