Vad gör egentligen lärare när de inte undervisar? Tydligen en hel del.
I Dagens Nyheter beskriver sju högstadielärare, från olika skolor och landsändar, hur de fördelar sin tid under en vanlig arbetsvecka (14/10).
Undervisning upptar, i de flesta fall, största delen av arbetstiden men många tvingas ägna en stor del åt sådant som ingår i kategorin ”övrigt”. Sådant som varken har att göra med undervisning eller planering och administration.
Det innebär bland annat att kontakta föräldrar per telefon, sms eller mejl, vara rastvakt, kommunicera med elever på Facebook, ha möten med elevvården, leta rätt på elever som har lämnat skolan utan lov, beslagta mobiltelefoner och köra ut stökiga elever från klassrummet – uppgifter som inte nödvändigtvis bör falla på lärarens lott. Och som tar tid från huvuduppdraget: att planera och utföra undervisning.
Enligt Skolverkets rapport ”Lärarnas Yrkesvardag” från 2013 är detta en trend som påbörjades redan på 1990-talet. Lärare tvingas i allt större utsträckning lägga mer tid på sådant som traditionellt sett inte har varit en del av yrkesrollen – som att engagera sig i elevernas psykosociala situation eller att sköta kontakt med föräldrar.
Att många lärare numera har titeln ”mentor” är talande för hur lärarrollen har förändrats. Det räcker inte längre med att vara en god pedagog eller att ha expertkunskaper inom sitt ämne. Den som vill undervisa måste även kunna tänka sig att agera ordningsvakt, psykolog och socialarbetare – egenskaper som egentligen inte bör krävas av en blivande lärare.
Lars Strannegård, professor i organisation och ledarskap på Handelshögskolan i Stockholm, kallar utvecklingen för en avprofessionalisering av läraryrket (DN, 2/2).
Han menar att avprofessionaliseringen inte bara har ökat lärarnas arbetsbörda. Den har även bidragit till yrkets låga status och dess minskade popularitet. Strannegård föreslår att Sverige ska lära sig av Frankrike för att få bukt med problemen.
I franska skolor hanterar särskilda elevvårdsenheter sena ankomster, mobbning, skolk, föräldrakontakt och sådant som har med elevernas uppförande att göra.
Lärarna slipper alltså vara ordningsvakter, psykologer och socialarbetare. I stället kan de koncentrera sig på sitt främsta uppdrag: att undervisa.
Sedan debatten om den svenska skolan blev brännhet i samband med resultatet i den senaste Pisa-undersökningen har otaliga föreslag presenterats som ska lösa skolkrisen. Strannegårds föreslagna reform är en av de vettigare idéerna.
Och något som den nyblivna utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) måste ta på allvar. Åtminstone om regeringen verkligen vill att lärare ska få vara lärare.