I tisdagens ”Aktuellt” fick den tillträdande moderatledaren Anna Kinberg Batra frågan om hur vi kan underlätta nyanlända flyktingars etablering på arbetsmarknaden. Hon svarade att fler jobb var lösningen men att det finns anledning att återkomma med mer konkreta förslag.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen står ofta i vägen för att människor som flyr till Sverige ska få ett första jobb och känna sig som en del av samhället. Därför bör Kinberg Batra tillsammans med Alliansen ta chansen och presentera en ny arbetsmarknadspolitik. Kanske behöver de inte titta längre än över Öresundsbron för inspiration.
Alltför länge har debatten om integration handlat om att vi måste prata mer om integration – sällan om konkreta politiska förslag. Arbete är en avgörande förutsättning för att nyanlända ska integreras och kunna känna sig som en del av det svenska samhället.
Alliansens främsta idé för fler jobb har varit jobbskatteavdrag. Sänkta skatter var en viktig frihetsreform som har bidragit till att sysselsättningen har ökat trots den ekonomiska krisen.
Samtidigt lämnade den borgerliga regeringen stora delar av arbetsmarknaden orörd. Sverige har fortfarande en arbetsmarknadsmodell där tryggheten är reserverad för dem som har jobb, på bekostnad av arbetslösa, ofta ungdomar och utrikes födda. Det är i grunden ett orättvist system.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen är en bromskloss för nyanländas etablering på arbetsmarknaden vilket illustreras av att sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är större i Sverige än i många andra jämförbara OECD-länder.
I en rapport om integration och arbetsmarknad kritiserar EU-kommissionen den svenska arbetsmarknadsmodellen för att konsekvent stänga ute unga och utrikes födda.
Men när förslag om kortare uppsägningstid och ökad lönespridning tas upp ryggar såväl politiker som medborgare tillbaka. Men deras rädsla är inte nödvändigtvis befogad. Ett problem med den svenska arbetsmarknadsmodellen är att tryggheten är bunden till ens jobb. I Danmark har man sedan 1990-talet i stället ett system med ”flexicurity” som förenar kortare uppsägningstider med en hög a-kassa. Modellen har skapat en dynamisk arbetsmarknad där tryggheten ligger i arbetslöshetsförsäkringen och inte i att ha en anställning.
I kombination med ett fungerande lärlingssystem har detta lett till lägre arbetslöshet, minskat sysselsättningsgap och att danskar upplever större trygghet på arbetsmarknaden än svenskar.
När Anna Kinberg Batra återkommer med de efterlängtade konkreta förslagen bör fokus ligga på hur vi kan göra arbetsmarknaden mer dynamisk och rättvis. Den danska modellen är ett exempel på hur flexibilitet inte nödvändigtvis står i motsats till trygghet.